Valborgsfirande!
MEN jag tror att dessa namninsamlingar och protestlistor har gett resultat.
Jag har inte sett en enda reklam grej om att dom säljer smällare och raketer, är det så att dom har kommit på att dom enbart ska sälja den dan det gäller?
Jag tror att vi djurägare skulle bli otroligt lättade om det är så att man bara kan köpa skiten samma dag som det ska skjutas och inte flera veckor innan.
Som det har varit fram till nu har det tjutit och smällts i en och en halv vecka innan och lika länge efter högtiden.
Jag hoppas och håller alla tassar och tummar för att det blir strängare regler och att det blir lite ordning så djuren slipper lida.
Det är ju inte bara hundar och katter som drabbas, även hästar och annan boskap skräms ju halvt ihjäl.
Tänk på skogens alla djur som blir vettskrämd och som inte förstår vad som händer.
Snacka om hycklare, vi får inte ha hunden lös från April till slutet på Augusti, eller ha hunden under ordentlig uppsikt så dom inte jagar vilt som har fått bäbisar.
MEN är det inte lika illa att skrämma ihjäl de nyfödda bäbisarna i skogen?
Tänk på det ni som skjuter och lever rövare med raketer och skäller på oss hundägare som har hunden lös i skogen. Hunden är lydig och jagar inte andra djur, vi förstör inte eller stör, det gör däremot ni!
Promenader
Från början var det hur lugnt som helst att promenera med hunden, han var lugn i alla situationer.
Hundmöten var inga problem alls, hur ilsken de andra än var så gick min lugnt.
Men plötsligt skaffade han sig flickvän, och hon skulle försvaras, mot allt på 4 ben.
Han blev kaxig och skällde på alla fyrbentingar som tittade på dem.
Lite gulligt från början, men sen började jobbet med att få honom att sluta.
Det gick bättre och bättre, ända tills den lilla kaxiga skiten började bråka med grannens hund.
Magic den svarta labradoren har det inte lätt, flytta in i ett område med en kaxig schäfer som alltid varit ensamhund där.
Till slut blev det oundvikligt, en pinne och två hundar = katastrof.
Efter det litade han inte riktigt på att jag skulle klara situationen, så han gjorde utfall mot alla hundar vi mötte på fall att.
Visa att han är störst och att han är tuff som fan.
Det blev en plåga att promenera, man ville bara ta omvägar när man såg andra hundar.
Jag började spänna mig och det blev bara värre.
Vid varje möte flippade han ur om det var en hane, han kastade sig fram och vrålade åt den andra hunden.
Samtidigt som jag bannade honom, sa ifrån och försökte få honom att sluta.
Nu har jag kommit så långt att jag slappnar av om det inte är en smal trottoar, jag leder honom lite åt sidan.
Han kan sitta snällt och låta andra hundar gå förbi, men ibland bara måste han visa sig stor och tuff.
Då flippar han ur i några sekunder, skäller eller morrar, gör ett ryck mot den andra hunden och gapar åt den.
Men det är inte samma styrka som vanligt, och jag fräser "nej" eller "lägg av" åt honom och fortsätter gå.
Jag bryr mig inte lika mycket, utan säger nej åt honom om han börjar blåsa upp sig när vi möter nån.
Tror det gör honom lite lugnare att jag inte bryr mig att han flippar ur, han släpper det på en gång vi gått förbi.
Det går nog sakta men säkert framåt, åt rätt håll.
Bara lillmatte klarar av att vara lugn och skita i hela världen när vi går på promenad.
Känns positivt nu, och det ser ljusare ut, både ute och i sinnet. ;)
Rätt så glad idag!
Han ska använda den ibland, men jag får rymma med den när jag vill.
En 350D *studsar omkring av lycka*
Solen skiner och om det inte blåste skulle det vara underbart.
Nu får jag nöja mig med ljuset.
Igår var det inte lika roligt, pappa och jag rök ihop.
Snacka om att vara jobbig, han tycker att allt man ska göra är att jobba.
Jag får göra saker efter jobbet inte i slutet på arbetsdan, men när jag inte hinner med mig och blir hemma pga att man ska sitta på firman till 17:00 då har man inget liv längre.
Det är så ofta att när jag vill göra nåt för en gångs skull, nä då krockar det med nåt på jobbet och jag får strunta i det.
Blir så grinig, jag sitter fast här dygnet runt känns det som.
Skulle behöva semester från pappa i en vecka eller två, nu börjar vi gå varandra på nerverna igen.
Det ordnar sig nog!
Frissan
Hon fick lite fria händer och jag blev jätteblond och väldigt nöjd, klippte bara litegrann.
När min kompis såg mig brister hon ut i ett jätte skratt, det kom verkligen från hjärtat.
Hon påstod att jag såg ut som Ronja Rövardotter, visst frissan fluffade upp håret rätt bra.
När jag sa att jag inte ville följa med på promenad försökte hon säga att det såg jättefint ut, att hon bara vart så överaskad för jag brukar ha blankt och rakt hår.
Jag lät henne våndas en stund innan jag skämtade tillbaka.
Det är tur att jag vet att hon inte menar något illa, hon och jag kan skämta brutalt utan att nån av oss tar det fel.
Jag är så glad att vi hittade tillbaka till varandra och att luften är rensad.
Utan henne var det aptråkigt.
Gamla inlägg!
Här kommer ett gäng inlägg från gamla bloggen.
Missförstånd
Skrivet av s0me0ne 1 april 2008, klockan 12:05
Missförstånd är till för att redas ut!
Frågor har fått svar och vänskapen har återupprätats. :)
På grund av stress, känslomässiga problem och mycket annat, avskärmade jag mig från omgivningen och stötte bort inte bara vänner även familjen lite.
Sen att vännen hade egna problem och tog åt sig precis som mig av känslor vi spred, och missförstånd var ett faktum.
Tack vare den fantastiska uppfinningen bloggen, har nu missförstånden retts ut och vi är åter vänner och konstaterar att ärlighet och öppenhet är ett måste för att överleva.
Livet är härligt igen!
Räddaren i nöden
Skrivet av s0me0ne 25 mars 2008, klockan 12:40
Jaha, det var ju ett stort misstag att öppna fönstret åt hunden i sovrummet.
För att hunden inte ska dö av syrebrist och värmeslag i sovrummet, så öppnar jag förnstret på glänt.
Hunden låg sött och sov mitt i sängen och det var svalt och skönt i rummet.
När vi varit ute och kissat sista svängen för kvällen, satte jag mig vid datorn för att stänga ner. Då kommer hunden knatandes och såg ut som "jag vill inte!" Jag sa att det fanns inget gott i kylen, han brukar vilja ha köttbullar om det finns.
Då lägger han sig under datorbordet :s det gör han bara om det är nåt läskigt. Jag trodde att det var nån som smällt en smällare ute eller nåt sånt.
Jag går in på toa och tar tandborsten, hunden kommer efter och står och piper.
Jag följer då efter honom in i sovrummet och funderar på vad felet är.
Han ser mot klädskåpet och jag kommer på att lampan smäller när man nyss tänt den, jag förklarar för honom att det är en lampa inget farligt.
Jag vet att han är en hund, men förklaringar fungerar.
Inser strax att det inte är den han pratar om, uppe i taket sitter en FLUGA!
Han skenar in i vardagsrummet under datorbordet och jag går på flugjakt!
Det var bara att ta fram dammsugaren och sätta igång, för någon sömn skulle det inte bli förrän flugan var borta.
Mitt fel alltihopa, jag har överfört min getingrädsla på hunden så nu när nåt surrar då flyr hunden...
Livet går vidare som nån vis sa!
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2008, klockan 21:12
Missförstånd
Jag är ett Lejon, slö och bekväm.
När jag är ledig då slöar jag helst och gör sånt jag inte hinner på kvällarna eller på dagarna då jobbet tar all tid.
Det är svårt att ändra på ett Lejon, vi gör inte sånt som kräver energi såvida det inte leder till något av värde.
Jag sitter gärna nerbäddad i min fotölj eller vid datorn eller promenerar med hunden på kvällarna. När mina vänner börjar prata om att klä upp sig i trånga jeans och tröja och dra iväg ut vid 20:00 på kvällen för att hitta på nåt, då suckar jag bara. Jag ska jobba dan efter och vill bara sitta och slappna av när jag kommer hem.
Är det så svårt att förstå? Jag orkar inte uppbåda energi de mörka månaderna, trött grinig och vill bara vara ifred.
När våren kommer lever jag upp och får energi, värmen gör min kropp mjuk igen efter vinterns stela kyla.
Jag mår inte bra när jag fryser, och det gör jag hela tiden.
När då sommaren kommer så njuter jag, då kan jag vara ute halva natten för att bara njuta av ljuset och värmen.
Missförstånd uppstår så lätt, andra har hur mycket kraft och energi som helst och jag bara fryser och mår dåligt. Och när jag inte kan se det roliga i att knata ut i regn och kyla och göra saker då är jag konstig, må så vara, men det är så jag är.
Ta det eller gå! Eller anpassa dig efter mig, och ta det lilla jag har att erbjuda...
Skrivet av s0me0ne 16 november 2007, klockan 18:14
En hel sommar har gått och jag har vandrat omkring med trasiga vingar, lidande och övergiven.
En person kan ställa till så mycket.
Så totalt okänslig och egotrippad vandrar hon omkring och hånler mot världen, ser sig om och njuter av förödelsen hon ställer till med.
För att i nästa stund vara liten och hjälplös och sårad av alla, med det ständiga hånflinet dolt under ytan, endast synligt för de som hon sårat.
Mina trasiga vingar bryr sig ingen om, jag finns ju ändå bara där i utkanten av världen som en varelse utan känslor att ta hänsyn till.
Alldeles för snäll för att slå tillbaka med kraft tiger jag stilla och vårdar mina vingar.
Är det tillåtet att till slut ge allt i motstånd och krossa den som sårat?
Drakens styrka är oändlig och ge dig på en så har du gjort ditt i detta jordeliv.
Skrivet av s0me0ne 24 september 2007, klockan 22:31
Jaha då blev man överkörd och osynlig igen då!
Nu har jag nästan slutat existera i min vanliga tillvaro igen, allt jag säger eller gör hörs eller syns inte. Jag är bara elak eller en satmara när jag försöker hävda mig för att synas.
Livet är underligt ibland, jag säger nånting men ingen lyssnar, i slutänden hade jag rätt , men ingen hör mig ändå. Måste jag vara grinig och elak för att höras och synas? Är det endast då jag syns, när jag bråkar med folk?
Liten och snäll = överkörd och osynlig
Elak och grinig = Synlig men otrevlig
Hur ska man göra för att folk ska bli nöjd?
Skrivet av s0me0ne 24 mars 2007, klockan 21:35
Jag vaknade kl 2 en natt med sprängande tandvärk som fick mig att vilja dunka huvudet i stenväggen.
Tandläkarskräck har fått mig att ignorera trasiga tänder så länge dom inte gjort ont, men nu gick det inte att ignorera längre. Funderade på att låta en ilsken häst sparka mig över käken, men konstaterade att gå till tandläkaren var väl det enda rätta att göra.
Jag hyperventilerade hela vägen dit, och var gråtfärdig när jag klev innanför dörren. Men smärtan gjorde att jag gått över gränsen, hon fick göra det som var nödvändigt bara smärtan försvann. Tack och lov valde jag en kvinna som var lätt på handen och pratade lugnande med mig så jag kände inte den vanliga skräcken när jag låg där.
Jag är så stolt över mig själv som tog mig i kragen och vågade mig dit, kanske var på tiden då jag fick in en tandpetare i hålet och petade runt utan problem, det kallar jag stort hål.
Sen åkte jag på en förkylning dan efter, tack för det!
Skrivet av s0me0ne 16 mars 2007, klockan 23:00
Jag tycker att vi kan hoppa över våren helt och gå direkt till sommar.
Varför? Jo därför att när våren och ljuset kommer så sover jag ca 2-4 timmar per natt, roligt värre, eller inte! Speciellt som jag blir en riktig surkärring om jag får mindre än 8 timmars sömn.
Och eftersom sommaren är så kort kan vi slå ihop den med våren och ha längre sommar och strunta i våren, jaaa vilken bra idé.
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2007, klockan 20:18
This used to be my playground, this used to be our childhood dream
This used to be the place I ran to when ever I was in need of a friend
Why did it have to end?
I can see your face in a secret place you´re not just a memory.
This used to be my playground, this used to be our childhood dream,
This used to be the place we ran to, the best things in life are always free...
Wishing you were here with me...
Ibland saknar jag barndomens lätthet, friheten att vara sig själv och slippa ansvar och stress. Jag saknar min fristad, där min bästa vän fanns där för mig i vått och torrt. Att bara kunna springa omkring med vinden i håret och leva livet fullt ut, hoppa i sjön och plaska omkring med bästa kompisen. Ligga framför brasan när sommarkvällarna var kyliga och bara prata och mysa.
Tack och lov att jag fick den chansen, att ha dom minnena att se tillbaka på. Madonnas låt påminner mig om min barndom.
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2007, klockan 19:46
From out of chaos comes the force
The fearless blinding blue
Of life and love and endless light
The spirit that is you...
Skrivet av s0me0ne 3 mars 2007, klockan 19:41
Var på promenad i två timmar med familjen och hundarna, helt underbart väder.
Men tråkigt att se skogen vi brukar vandra i helt skövlad. Det var meningen att det skulle rensas upp lite men slutade i skövling, så tråkigt, vart ska vi nu gå med odjurena?
Längtar till varmare väder och våren, med droppandet från taken och porlandet i stuprören, solen som värmer och snön som smälter.
Skrivet av s0me0ne 28 februari 2007, klockan 19:20
Jag är en av de osynliga som smyger omkring i samhällets periferi. Jag varken syns eller hörs hur mycket jag än försöker ibland, vissa dagar syns jag och folk lägger märke till mig som vilken som helst. Men de flesta dagar är jag helt osynlig.
Jag för en ständig kamp för att synas eller höras till och med i min familj och vänners närvaro, jag blir ofta avbryten mitt i en mening då någon kan börja prata som om jag inte ens existerar eller någonsin sagt något.
I en grupp människor existerar jag knappt, jag blir förbi sedd när papper ska delas ut, jag räcker upp armen och svarar att jag blivit utan när man frågar om alla fått, och ändå bli utan i slutänden. Ska jag alltid måsta färga håret lila eller gå i så trasiga byxor att dom knappt sitter ihop för att synas överhuvud taget?
Det kan ju vara lite roligt i vissa fall att ständigt kunna smyga runt osynlig för människorna omkring mig. Jag gick förbi min kompis ena dagen och tog hans mobiltelefon, gick in i ett annat rum och gjorde om alla inställningar och ändrade telesvaret. Sen gick jag förbi igen och lämnade den utan att någon ens la märke till mig. Sen att min kompis förmodligen trodde att han blivit bortrövad av utomjordlingar, och fått minnet raderat för han för sitt liv inte kunde begripa hur det gått till gör ju inte saken sämre.
Så ser min tillvaro ut...
Första inlägget =)
Jag hoppas att jag kommer skriva lite mer i denna än vad jag gjort i andra bloggen, jag tror att det kommer bli lite roligare med denna.
Lägger in inlägg från min gamla blogg till att börja med. Vissa beskriver mig bra och andra hur jag kände vid den tidpunkten. Och jag kan då spara dessa genom att flytta över dom hit, och tänka tillbaka.
Nu ska jag jobba lite, diktatorn skriker! :)
