Gamla inlägg!
Här kommer ett gäng inlägg från gamla bloggen.
Missförstånd
Skrivet av s0me0ne 1 april 2008, klockan 12:05
Missförstånd är till för att redas ut!
Frågor har fått svar och vänskapen har återupprätats. :)
På grund av stress, känslomässiga problem och mycket annat, avskärmade jag mig från omgivningen och stötte bort inte bara vänner även familjen lite.
Sen att vännen hade egna problem och tog åt sig precis som mig av känslor vi spred, och missförstånd var ett faktum.
Tack vare den fantastiska uppfinningen bloggen, har nu missförstånden retts ut och vi är åter vänner och konstaterar att ärlighet och öppenhet är ett måste för att överleva.
Livet är härligt igen!
Räddaren i nöden
Skrivet av s0me0ne 25 mars 2008, klockan 12:40
Jaha, det var ju ett stort misstag att öppna fönstret åt hunden i sovrummet.
För att hunden inte ska dö av syrebrist och värmeslag i sovrummet, så öppnar jag förnstret på glänt.
Hunden låg sött och sov mitt i sängen och det var svalt och skönt i rummet.
När vi varit ute och kissat sista svängen för kvällen, satte jag mig vid datorn för att stänga ner. Då kommer hunden knatandes och såg ut som "jag vill inte!" Jag sa att det fanns inget gott i kylen, han brukar vilja ha köttbullar om det finns.
Då lägger han sig under datorbordet :s det gör han bara om det är nåt läskigt. Jag trodde att det var nån som smällt en smällare ute eller nåt sånt.
Jag går in på toa och tar tandborsten, hunden kommer efter och står och piper.
Jag följer då efter honom in i sovrummet och funderar på vad felet är.
Han ser mot klädskåpet och jag kommer på att lampan smäller när man nyss tänt den, jag förklarar för honom att det är en lampa inget farligt.
Jag vet att han är en hund, men förklaringar fungerar.
Inser strax att det inte är den han pratar om, uppe i taket sitter en FLUGA!
Han skenar in i vardagsrummet under datorbordet och jag går på flugjakt!
Det var bara att ta fram dammsugaren och sätta igång, för någon sömn skulle det inte bli förrän flugan var borta.
Mitt fel alltihopa, jag har överfört min getingrädsla på hunden så nu när nåt surrar då flyr hunden...
Livet går vidare som nån vis sa!
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2008, klockan 21:12
Missförstånd
Jag är ett Lejon, slö och bekväm.
När jag är ledig då slöar jag helst och gör sånt jag inte hinner på kvällarna eller på dagarna då jobbet tar all tid.
Det är svårt att ändra på ett Lejon, vi gör inte sånt som kräver energi såvida det inte leder till något av värde.
Jag sitter gärna nerbäddad i min fotölj eller vid datorn eller promenerar med hunden på kvällarna. När mina vänner börjar prata om att klä upp sig i trånga jeans och tröja och dra iväg ut vid 20:00 på kvällen för att hitta på nåt, då suckar jag bara. Jag ska jobba dan efter och vill bara sitta och slappna av när jag kommer hem.
Är det så svårt att förstå? Jag orkar inte uppbåda energi de mörka månaderna, trött grinig och vill bara vara ifred.
När våren kommer lever jag upp och får energi, värmen gör min kropp mjuk igen efter vinterns stela kyla.
Jag mår inte bra när jag fryser, och det gör jag hela tiden.
När då sommaren kommer så njuter jag, då kan jag vara ute halva natten för att bara njuta av ljuset och värmen.
Missförstånd uppstår så lätt, andra har hur mycket kraft och energi som helst och jag bara fryser och mår dåligt. Och när jag inte kan se det roliga i att knata ut i regn och kyla och göra saker då är jag konstig, må så vara, men det är så jag är.
Ta det eller gå! Eller anpassa dig efter mig, och ta det lilla jag har att erbjuda...
Skrivet av s0me0ne 16 november 2007, klockan 18:14
En hel sommar har gått och jag har vandrat omkring med trasiga vingar, lidande och övergiven.
En person kan ställa till så mycket.
Så totalt okänslig och egotrippad vandrar hon omkring och hånler mot världen, ser sig om och njuter av förödelsen hon ställer till med.
För att i nästa stund vara liten och hjälplös och sårad av alla, med det ständiga hånflinet dolt under ytan, endast synligt för de som hon sårat.
Mina trasiga vingar bryr sig ingen om, jag finns ju ändå bara där i utkanten av världen som en varelse utan känslor att ta hänsyn till.
Alldeles för snäll för att slå tillbaka med kraft tiger jag stilla och vårdar mina vingar.
Är det tillåtet att till slut ge allt i motstånd och krossa den som sårat?
Drakens styrka är oändlig och ge dig på en så har du gjort ditt i detta jordeliv.
Skrivet av s0me0ne 24 september 2007, klockan 22:31
Jaha då blev man överkörd och osynlig igen då!
Nu har jag nästan slutat existera i min vanliga tillvaro igen, allt jag säger eller gör hörs eller syns inte. Jag är bara elak eller en satmara när jag försöker hävda mig för att synas.
Livet är underligt ibland, jag säger nånting men ingen lyssnar, i slutänden hade jag rätt , men ingen hör mig ändå. Måste jag vara grinig och elak för att höras och synas? Är det endast då jag syns, när jag bråkar med folk?
Liten och snäll = överkörd och osynlig
Elak och grinig = Synlig men otrevlig
Hur ska man göra för att folk ska bli nöjd?
Skrivet av s0me0ne 24 mars 2007, klockan 21:35
Jag vaknade kl 2 en natt med sprängande tandvärk som fick mig att vilja dunka huvudet i stenväggen.
Tandläkarskräck har fått mig att ignorera trasiga tänder så länge dom inte gjort ont, men nu gick det inte att ignorera längre. Funderade på att låta en ilsken häst sparka mig över käken, men konstaterade att gå till tandläkaren var väl det enda rätta att göra.
Jag hyperventilerade hela vägen dit, och var gråtfärdig när jag klev innanför dörren. Men smärtan gjorde att jag gått över gränsen, hon fick göra det som var nödvändigt bara smärtan försvann. Tack och lov valde jag en kvinna som var lätt på handen och pratade lugnande med mig så jag kände inte den vanliga skräcken när jag låg där.
Jag är så stolt över mig själv som tog mig i kragen och vågade mig dit, kanske var på tiden då jag fick in en tandpetare i hålet och petade runt utan problem, det kallar jag stort hål.
Sen åkte jag på en förkylning dan efter, tack för det!
Skrivet av s0me0ne 16 mars 2007, klockan 23:00
Jag tycker att vi kan hoppa över våren helt och gå direkt till sommar.
Varför? Jo därför att när våren och ljuset kommer så sover jag ca 2-4 timmar per natt, roligt värre, eller inte! Speciellt som jag blir en riktig surkärring om jag får mindre än 8 timmars sömn.
Och eftersom sommaren är så kort kan vi slå ihop den med våren och ha längre sommar och strunta i våren, jaaa vilken bra idé.
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2007, klockan 20:18
This used to be my playground, this used to be our childhood dream
This used to be the place I ran to when ever I was in need of a friend
Why did it have to end?
I can see your face in a secret place you´re not just a memory.
This used to be my playground, this used to be our childhood dream,
This used to be the place we ran to, the best things in life are always free...
Wishing you were here with me...
Ibland saknar jag barndomens lätthet, friheten att vara sig själv och slippa ansvar och stress. Jag saknar min fristad, där min bästa vän fanns där för mig i vått och torrt. Att bara kunna springa omkring med vinden i håret och leva livet fullt ut, hoppa i sjön och plaska omkring med bästa kompisen. Ligga framför brasan när sommarkvällarna var kyliga och bara prata och mysa.
Tack och lov att jag fick den chansen, att ha dom minnena att se tillbaka på. Madonnas låt påminner mig om min barndom.
Skrivet av s0me0ne 9 mars 2007, klockan 19:46
From out of chaos comes the force
The fearless blinding blue
Of life and love and endless light
The spirit that is you...
Skrivet av s0me0ne 3 mars 2007, klockan 19:41
Var på promenad i två timmar med familjen och hundarna, helt underbart väder.
Men tråkigt att se skogen vi brukar vandra i helt skövlad. Det var meningen att det skulle rensas upp lite men slutade i skövling, så tråkigt, vart ska vi nu gå med odjurena?
Längtar till varmare väder och våren, med droppandet från taken och porlandet i stuprören, solen som värmer och snön som smälter.
Skrivet av s0me0ne 28 februari 2007, klockan 19:20
Jag är en av de osynliga som smyger omkring i samhällets periferi. Jag varken syns eller hörs hur mycket jag än försöker ibland, vissa dagar syns jag och folk lägger märke till mig som vilken som helst. Men de flesta dagar är jag helt osynlig.
Jag för en ständig kamp för att synas eller höras till och med i min familj och vänners närvaro, jag blir ofta avbryten mitt i en mening då någon kan börja prata som om jag inte ens existerar eller någonsin sagt något.
I en grupp människor existerar jag knappt, jag blir förbi sedd när papper ska delas ut, jag räcker upp armen och svarar att jag blivit utan när man frågar om alla fått, och ändå bli utan i slutänden. Ska jag alltid måsta färga håret lila eller gå i så trasiga byxor att dom knappt sitter ihop för att synas överhuvud taget?
Det kan ju vara lite roligt i vissa fall att ständigt kunna smyga runt osynlig för människorna omkring mig. Jag gick förbi min kompis ena dagen och tog hans mobiltelefon, gick in i ett annat rum och gjorde om alla inställningar och ändrade telesvaret. Sen gick jag förbi igen och lämnade den utan att någon ens la märke till mig. Sen att min kompis förmodligen trodde att han blivit bortrövad av utomjordlingar, och fått minnet raderat för han för sitt liv inte kunde begripa hur det gått till gör ju inte saken sämre.
Så ser min tillvaro ut...
