Har ingen bra överskrift :)
Jag kör på mitt rejs som vanligt, det hände lite allt möjligt, mitt liv är ibland rena dokusåpan för att i nästa vara totalt händelselöst.
Pappa drar in mig i sitt liv, hans äckliga "flickvän" förstör humöret för alla runt omkring sig, nu har han dumpat henne för femtioelfte gången, och sen skulle de vara vänner, jo tjena, det gick ju bra, NOT!
Så nu är livet rätt ok, hans humör är bra igen.
Jag har tagit ett stort kliv, och blivit märkt för livet.
Men det var nåt jag valde själv, jag har pratat om det sen jag gick i gymnasiet, så det var inget plötsligt beslut.
Min trollslända!
Den pryder nu mitt vänstra bröst, och jag inser efteråt att "shit jag får ju gå omkring och dra ner urringningen hela tiden och visa halva bröstet för att folk ska kunna se den"
Leona ja hon är samma yrväder som vanligt, jag har kämpat som en tok med henne, men vi har kommit långt också.
För att själv uppfostra en schäfer med den tjurigheten och motorn, så är jag jäkligt nöjd.
Vi börjar komma nån vart med problemet gå förbi hundar också, jag har lärt mig vad det är som funkar.
Och vi jobbar på det.
Sen att hon vaktar matte mot folk, det vet jag itne hur jag ska lösa, folk som går förbi är inga problem, men kommer nån fram och vill prata med oss, då är det stora skällandet som slås på.
Jaja vi kämpar ju på så det ska vi väl också få till.
Hon är en underbar lite pajas som pussar ihjäl folk om hon får.
Jag har nya bekantskaper som jag trivs jättebra med, och livet går framåt.
Och jag är fortfarande lika knäpp som vanligt!
Pappa drar in mig i sitt liv, hans äckliga "flickvän" förstör humöret för alla runt omkring sig, nu har han dumpat henne för femtioelfte gången, och sen skulle de vara vänner, jo tjena, det gick ju bra, NOT!
Så nu är livet rätt ok, hans humör är bra igen.
Jag har tagit ett stort kliv, och blivit märkt för livet.
Men det var nåt jag valde själv, jag har pratat om det sen jag gick i gymnasiet, så det var inget plötsligt beslut.
Min trollslända!
Den pryder nu mitt vänstra bröst, och jag inser efteråt att "shit jag får ju gå omkring och dra ner urringningen hela tiden och visa halva bröstet för att folk ska kunna se den"
Leona ja hon är samma yrväder som vanligt, jag har kämpat som en tok med henne, men vi har kommit långt också.
För att själv uppfostra en schäfer med den tjurigheten och motorn, så är jag jäkligt nöjd.
Vi börjar komma nån vart med problemet gå förbi hundar också, jag har lärt mig vad det är som funkar.
Och vi jobbar på det.
Sen att hon vaktar matte mot folk, det vet jag itne hur jag ska lösa, folk som går förbi är inga problem, men kommer nån fram och vill prata med oss, då är det stora skällandet som slås på.
Jaja vi kämpar ju på så det ska vi väl också få till.
Hon är en underbar lite pajas som pussar ihjäl folk om hon får.
Jag har nya bekantskaper som jag trivs jättebra med, och livet går framåt.
Och jag är fortfarande lika knäpp som vanligt!