~s0me0ne~

Jag avskyr hösten!
Har alltid gjort och den är ju inte muntrare nu direkt.
Jag ser nog allt i sorg varje höst, alla andra ser bara vackra färger jag ser den döende naturen som sakta släpper taget om livet.
Visst de är vackra löven i sina olika färger, att se allt skifta mellan grönt gult och rött, men sen då?
Sen faller dom sakta från grenarna i höstens vindar, och lämnar kala träd som spretar sina långa grenar mot skyn, och jag ser bara sorg och kyla.
Hösten är kall, våt, och mörk.
Jag saknar den varma sommaren med ljusa nätter och solens varma strålar mot min hud.
Höstens sorg får ju inte min sorg att släppa taget, nu sörjer jag ännu mer, ser livet släppa taget och sakta kallna och bli stel.

Jag vill ha tillbaka sommaren, vrida tillbaka tiden och ändra det som gick så fel.
Jag som alltid avskytt hösten, nu avskyr jag den plötsligt ännu mer.
Hur ska jag kunna ta mig genom detta mörker, hålla ut tills våren bryter sig igenom och skrämmer mörkret och kylan på flykt?!

Hösten är kommen, hör stormarna gny!
Svanen tar afsked och svalorna fly!
Blomman har bäddat i mossan sin graf,
Vågorna brusa på villande haf.
Näcken mot klippan guldharpan slår,
Skogsbruden fäller sitt grönskande hår.

Solen är slocknad, så mörkt blir på hed;
Regnbäckar gråta längs fjällarna ned.
Källan på knä står invid deras fot
Och i sin urna tar tårarna mot
Sommarn här nere har slutat sitt lopp,
Där uti stjärnorna tindrar han opp.

Jag mår så dåligt som man bara kan fortfarande.
Jag vill inte lägga mig ner och blunda för då spelas det upp bakom mina ögonlock, jag ser hur han sakta sjunker ihop i mina armar och en stund senare slutar hans hjärta slå.
Han dog i mina armar!
Jag som lovat att skydda och ta hand om honom,  se till att han mådde bra och var trygg.
Jag svek honom...

Jag vill inte sova, då ska jag vara så trött att jag rasar ihop i sängen och nästan somnar omedelbart.
Så nu för tiden blir det sena nätter och det hjälper ändå inte, så fort jag lägger mig ner i mörkret börjar jag tänka på allt ändå.
Supa skallen av sig är inget alternativ varje kväll heller, även om det funkar.

Nu är det ju rena rama sandlådan uppe på Veterinärhuset där vi var, en hund råkade ut för samma sak inom en vecka av Repros död, men den hunden överlevde som tur var.
Förra veckan höll dom på att sitta i möten och försökte reda ut vad en av deras veterinärer skrivit i ett besiktningsintyg åt våra uppfödare.
Veterinären hade skrivit något konstigt om en av valparna men kunde inte förklara vad det innebar, och när uppfödaren ringer för att få svar finns det ingen som vill ringa upp eller kan svara på frågorna inte den som ställt till med skiten ialla fall.
En av de andra ringer upp men kan inte svara på frågorna och hon får ingen som helst hjälp.
Hon ringer då till Hudiksvalls djurklinik och får prata med en specialist som ringer upp henne och förklarar, dom var hjälpsamma, det är fortfarande ingen som ringt upp henne från Veterinärhuset.

Man pratar med folk och det är bara mer och mer problem och skit man hör om det stället, vad sysslar dom med egentligen?
Fick höra av en kompis som pratat med en sköterska som jobbar där, att dom har ändrat rutinerna sen Repros död.
Nu sätter dom in en extra kanyl för att snabbt kunna ge dom en väckningsspruta ifall det skulle hända nåt.
Men hur skumt låter inte det?
Och är det inte lite för sent att börja ha "ifall" åtgärder, våran hund är död pga av deras slarv eller?

Jag ältar och ser bara allt framför mig, blir påmind om honom och saknar honom så det gör ont.
Tappar andan och ibland blir jag som kolsyrig i kroppen när jag tänker på att jag misslyckades, jag lät honom dö.
Jag som alltid struntat i saker, varit hemma istället för att åka iväg nånstans när jag fått erbjudande, alltid satt honom i första hand, tänkt att det gör jag inte för Repro kan inte följa med, ville inte att han skulle vara hemma själv.
Han var alltid med, endast när det var bäst för honom att vara hemma fick han stanna på firman, och då skyndade man sig och hade ångest över att han var hemma och sov.
Jag ville ha han med mig jämt, gjorde allt för att han skulle må bra, även om det betydde att jag själv mådde skit ibland.
Han var den som kom först, han skulle må bra, jag anpassade mig hellre.

Och nu känner jag, lekstuga hos veterinärerna, vad sysslar dom med?
Har dom inga rutiner, inget samarbete?
Jag skiter i att alla där uppe på berget har mått dåligt över det som hände, vi då, pappa och jag, vi förlorade en familjemedlem.
Jag förlorade en del av mitt liv.

Vi får se vad som händer, folk pratar, och man hör mer och mer som får en att undra.
Förtroendet är kört i botten och kommer inte återfås.

Vi åker ialla fall till Hudiksvall med fisen om det skulle behövas en veterinär i framtiden.


Jag försöker, men det är så svårt att släppa, jag saknar honom och gråter ofta, en månad har gått och det är fortfarande lika svårt att fatta.
De närmaste kan jag prata med men folk som jag bara pratar med ibland, det är för tidigt att orka gå igenom.
Jag är ledsen, men jag är under ytan och kommer inte upp.

 Repro
2001-2009
I våra hjärtan lever han vidare för alltid!



Hans hjärta slutade slå under en tandfix hos veterinären den 7/8.
Han dog i mina armar, somnade in medans jag smekte hans rygg.
Hade jag varit mer uppmärksam och inte varit så illa till mods av tandresterna som veterinären
 plockade ut kanske jag hade kunnat upptäcka det i tid.
Ett vanligt rutiningrepp som gick snett.
Och jag förlorade min bästa vän, min bäbis, mitt liv!
Han var mitt allt!

Han var en underbar hund med sån stor personlighet.
Alla våra kunder på firman frågar efter honom, välkänd som han var.
Och det sliter hjärtat ur kroppen på mig att behöva förklara att han inte finns mer.
Jag gråter varje dag efter honom.
Aldrig trodde jag att det skulle göra så ont att älska någon.
Det var alldeles för plötsligt, så hastigt, ingen förvarning.
Jag hann inte säga adjö.
En sista kram, en sista smekning och en så kall tass.

Mitt liv tappade sin mening, ingenting ser ut som det brukar.
 Solen är inte lika stark, gräset och ängarna inte lika vackra, havet har tappat sin färg.
Och allt påminner mig om honom, allt han brukade göra, allt han brukade följa med på, han var ständigt vid min sida.
Jag kan inte göra nånting utan att tänka på honom, han fanns där hela tiden, var alltid med och hjälpte till eller bara fanns i närheten.

Och plötsligt fanns han inte längre, hur ska jag kunna gå vidare när han var mitt syre?
Jag tappar andan ibland och får en gråtattack, eller helt enkelt bara kvider och kryper ihop, tappar andan och tänker
HAN ÄR BORTA




Jag är helt förstörd och kopierar bara in detta från min hemsida.
Orkar inte ta tag i bloggar och liknande än, det är för tidigt.
Vissa dagar är lite bättre än andra.
Kvällarna kan vara rent ut sagt förjävliga, igår var en sån kväll och då följer natten med mardrömmar och sånt som tömmer mig på energi.
Livet blev plötsligt så tomt.

Tusen ljus brinner för min bäbis, som kommer leva för evigt i mina minnen.
Sov gott min älskade vän, vi ses igen!

Japp, här händer det allt möjligt.

Stugbesök, med hundbråk.
Veterinärbesök
städdille i korta stunder
Udda fotouppdrag
Hundträning
Hmmm har det hänt nåt mer?

Åkte till stugan med hundarna, allt var som vanligt, dom lekte och busade sov och hade det så skoj.
Tills ena kvällen, då rusade lillfisen runt med Repro efter sig, Ragge som inte orkade springa efter klev fram mellan bilarna och försökte hinna med.
Problemet var att han då klev ut framför Repro som inte hann parera åt sidan.
Ragge 42 kg åkte i backen av Repros bog i en enorm tackling, han rullade runt och Repro blev baskad som han blir när nån knuffar på honom eller gör en sån grej.
Ragge blev baskad över knuffen och häftigheten också, så när Repro ställer sig över honom och morrar för att säga åt dumfan att inte kliva ut i vägen, då svarar Ragge upp.
Så dom står och käftar med varandra, tänder mot tänder och vrålar.
Ragges ägare och mamma kastar sig över varsin hund och tar tag i nackskinnet på dom.
Jag kliver emellan och greppar bägge i nackskinnet (jag vet, korkat gjort) och Ragge får då in en sving med en tand under ögat på Repro, vilket vi inte hann med att se.
Drar dom åt varsitt håll, och jag hinner se att Ragge har blod på benet.
Kollar Repro ordentligt och ser att han har dragit upp tandköttet i en liten reva precis där han dragit en tand för ca 2 veckor sen. Annars syns inget, förrutom klet i pälsen på nacken där Ragge hade ett grepp på honom.
Tack och lov för tjock päls och snäll hund, som bara markerade.
Jag påpekade till Ragges husse att det inte var Ragges blod utan Repros från hans mun.
Så allt som blev var liten reva i tandköttet som gick till sig ganska omedelbart och slutade blöda, en liten svullnad under ögat  med en liiten reva som torkade och såg fin ut.
Dagen efter syntes ingenting, och livet var som vanligt.
Jag sa åt Ragges husse att släppa sin hund så dom fick fortsätta leka strax efter bråket, och dom var som vanligt, som om inget hänt.
Vilket jag misstänkte, hade vi särat på dom och hållit dom undan från varandra hade det nog inte gått så bra att släppa ihop dom senare.

Veterinärbesöket det var pga att det luktar gravöppning ur Repros mun efter tanddragningen, så han fick kollas upp, infektion i såren med meducin som följd, stackarn har ont igen.
Jag såg det genom att han på morgonen var upp i mig hela tiden, ville ha uppmärksamhet hela tiden. så  då ringde jag, och nu får han smärtstillande och antiflamatoriskt i 10 dagar.
Tur matte är uppmärksam nu och förstår hans signaler.


Sen har jag lite städdille emellanåt när jag kommer hem, ska ju ha besök i en vecka.
Och dammet som ligger överallt och disken och återvinningskassarna måste ju fixas.
Så småryck mellan trötthetsattackerna och städar och däckar, så ser mina kvällar eller mornar ut.


Vårat udda fotouppdrag bestod i att fota en tjej på ett hotellrum i underkläder.
Det var till en morgongåva inför ett bröllop.
Så här blev resultatet!



Valde två bilder utan ansikte, så det blev nästan reklam för underkläder istället.



Jag trodde att kaoset på jobbet skulle fortsätta hela eftermiddagen, och jakten på bäddmadrassen var i full gång.
Men helt plötsligt löste det sig, kaoset avtog och kompis hade bäddmadrass liggandes så den fick jag ta.
Då ringde kompis och undrade om vi skulle promenera i Klingsta?!
Så då tog vi en tur dit, gick långsvängen och sen kom hon på den briljanta idén att lägga spår, jag hade ju haft pinnarna i bh:n halva dan redan för att slänga i diket hemma och se om hon skulle känna dom på vägen tillbaka.
Ena uppfödaren följde med oss ner på ängarna och jag fick lägga ett spår på ca 50 meter med en vinkel.
Tänkte jisses vad långt det blev.


Men jisses vilken fart den lilla fisen fick, hon missade en pinne som landat under en liten tuva gräs som vek sig.
Och favoritbollen den sket hon fullständigt i, hon skulle fortsätta spåra.
Vek av i vinkeln så jag knappt hann med, samtidigt som nosen aldrig lyfte marken.
Det var nog ett för kort spår, nästa gång får vi nog lägga ett dubbelt så långt.

Vi körde ett litet upplet på pinnen hon missade också, jag hittade den men hon fick "hitta" den och ta upp den.
Lilla goungen, plockade upp alla pinnarna och bar dom några steg sen släppte hon dom och sökte vidare.

Vi ska promenera i spåret och på sitgarna på Berget idag, blir mysigt,ibland är det fem schäfrar.
Ena dan var det 5 schäfertikar som lekte och umgicks så bra.
Helt magiskt att se!



Nä man kanske ska ta och äta lite, nudlar mmmmm...

Japp, jag är så knäpp att jag gratulerar mig själv!


Fast jag har fått en massa grattis under dagen, till och med radiohälsning med superbra låt med från mina underbara hunduppfödare.
Tårta till frukost som pappa hade köpt på morgonen medans jag låg och sov som en liten bäbis, fick sovmorgon.
Nu väntar jag på att klockan ska gå lite fortare så jag får åka iväg och promenera i skogen med våra underbara hundar.
Hoppas det låter bli att regna, har ju trillat ner lite blött elände under dagen med jämna mellanrum.

Till kvällen blir det fest på chips och lite bilar, kanske en folköl 2.8

En sån vaknade jag av idag.
Min kära lilla hund gav mig en rejäl smällkyss med tillhörande ljud på halsen imorse.

Hon låg i sängen den lilla skurken, hade myglat sig upp där under natten när matte sov och vid tio i nio då var det dags att vakna tyckte hon.
Hon slängde sig över mig och gav mig en ordentlig slick på halsen samtidigt som hon gjorde gäspljud så det blev en smällkyss på halsen.
Moaah-smack!!!

Sötaste hunden i stan.
Igår satte hon sig bakom mig när vi var ute på gräsmattan, och lutade hakan på min axel och bara satt och myste.
Hon är underbar.

Repro har ju aldrig varit gosig han tyvärr, matte har fått tvinga till sig kramar och pussat på honom under protester.
Nu har han väl mer eller mindre gett upp och låter sig bli kramad och pussad på utan att gå iväg.
Lillplutten min.


Jag har kommit igång med träning av liten fis igen, systeryster Luna med matte bor ju i stan så vi ska börja träna ihop när vi får tid, och jag har även kompis C som hjälper mig.

Jag tror att jag kommer att kunna få en väldigt lydig och fin hund med bra kontakt bara jag anstränger mig.
Är ju nybörjare på detta, men nu känns det roligt när man ser framgångarna på korta stunder.
Hon lärde sig vacker tass på ett par minuter, och nu när jag ber henne ligga så viftar hon lite med tassen och ser ut som "det räcker väl om jag vinkar lite".

Annars har jag inte gjort så mycket, det är bara vila så mycket som möjligt.
Jag donar omkring hemma lite, köpte hylla till vardagsrummet för 200:- färdigmonterad med liten flisa som var borta.
Fynd på IKEA ni vet, slipper jag skruva ihop skiten själv.

Snart blir jag lite äldre också, åker till stugan och firar 33 med tårta som mormor gjort.
Blir väl lite vinpimplande och grillat också, hoppas det blir bra väder, åtminstone uppehåll tack.

Repro har varit till Veterinärhuset och dragit tänder, han hade ne som satt lös i underkäken, den har han haft trasig och ful länge men nu var den lös.
Så vi fick lämna honom på morgonen och skulle en få hämta honom lite senare, det skulle inte ta så lång stund, han skulle bara få lugnande.

Halv ett ringde jag och var i upplösningstillstånd, lunchstängt på telefonen till kl 13 sa dom då.
13:02 ringde jag igen, samma svar!
Mer och mer hysterisk och fräsig.
Ringde säkert 10 gånger och tio i två då kopplade dom in telefonen, jag gastade sköterskan i örat att hon skulle ta reda på om min hund levde.
Hon gick iväg och kom tillbaka efter en stund med besked att han mådde bra och att vi kunde hämta honom om en timme, en timme gastade jag, sen frågade jag även om dom var rädd om livet på kliniken, och vad menade dom med att ha telefonen avstängd i nästan en timme över tiden.
Hon fnissade åt mig när jag sa att jag var hysterisk och i upplösningstillstånd och dom var nära döden när dom inte svarat i telefonen.


Han mår ialla fall bra, men dom hade fått söva honom, och det var första gången.
Min lilla bäbis!

En ilsken matte i uppror det är inte att leka med även om man väger under 50 strecket.

Jag har köpt en tik!

Vet ni vad det innebär?
Jo att dom löper!
Och vem löper med hundarna?
Jo jag!


Jag löpte i kapp med kompisens två hundar och även om jag nyss haft grejerna så löpte nån av dom då kunde jag göra det också i flera veckor.
Skitkul!
Jag var så glad när hon kastrerade dom så jag slapp det eländet 4 gånger per år.
Och vad gör jag, jo jag går och skaffar mig en tik själv.


Jag tror vi får kastrera mig den här gången.
Det här kommer bli jobbigt.
Hur fanken kan man löpa ikapp med en hund?
Jag måste ju vara jordens mest underliga människa.

För att jag aldrig uppdaterar bloggen.
Men man ska ha tid och energi också.
Jag håller på att trilla omkull av trötthet igen.

Hela tillvaron är åt skogen, ingen semester, jobba jämt, hundar som kräver massa på kvällarna, lägenhet som kräver uppmärksamhet i form av städning och diskning.
Listan kan göras lååång.

Men jag har ju ialla fall hunnit med annat än bara vara på firman.
Till priset av mindre sömn än vanligt, yaaaay, men vad gör man inte för att få se nåt annat?

Jag har varit i min morbrors sommarstuga varje helg sen midsommar, med hundarna, vilket betyder sova lite och ingenting eftersom vi inte är hemma det är massa ljud som fisen gruffar över.
Det är total dagsljus trots persienner och rullgardin, hur sjutton klarar man av att sova utan mörkläggningsgardiner i Norrland?
Det var som att sova mitt på dagen när kl var 2 på natten!

Jo jag är född och uppvuxen i Norrland, men de senaste åren har jag haft svarta tjocka gardiner som täcker hela fönsterväggen.
Jag förstår att folk har svårt att sova när dom kommer uppåt i landet.


Ena veckan var det Gatufesten i våran stad, det innebär fylla och fest i ca 9 dar eller mer.
Jag och min kompis C var ner en sväng på Tisdagen, vi åkte ner vid strax efter kl 15 och var hemma vid 19:30.
Då var vi så fulla och glada att vi knappt kunde gå eller stå rakt.
Men kul som fan hade vi.

Man ska ha kul speciellt som det var 26 grader varmt inne i stan och solen strålade.
Vi njöt av livet, för hela året kanske.

Försökte ge mig på att städa rövarkulan idag.
Dammsugaren protesterade över allt hundhår den skulle suga upp, den slängde sig omkull och vägrade göra som jag sa.
Tvingade upp den igen och fortsatte, efter eett litet tag var det samma visa igen, slängde sig ner på sidan och vägrade.
Jag försökte förklara att med tanke på hur sällan den blev använd så skulle den inte protestera så starkt, till slut gav den upp och följde snällt med mig genom varje rum.
Jag klappade lite på den och gav den beröm, så den inte skulle bli lika putt nästa gång tänkte jag.


I helgen ska jag städa vidare är det tänkt, jag har en miljon prylar liggande på alla ytor, dom är egentligen aldrig använda så varför inte bara hiva in dom i klädkammaren tills vidare?!
Vi ska en sväng till Klingsta är det sagt också, det får bli på Söndag, då är hundarna trötta och nöjda när jag ska ha dom på kvällen.


Så kvällen fortsätter väl med planering av städning och ommöblering på hyllor och släpning av kartonger ner till förrådet.
Det tragiska är att jag får jättemycket motion av att släpa grejer till förrådet, för det ligger två trappor ner, två trappuppgångar bort och sen ner för ännu en trapp, och sen tillbaka en halv km i ännu en korridor.
Gå den vändan några gånger och du har knatat ett par km.


Jag är trött, det var nåt nytt va?
Jag har ialla fall fått sovmorgon nu i tre dar, så jag är liiite piggare.

Hoppas min sommarvärme återkommer snart, för detta eviga regnande och 12 grader, det får mitt humör att sjunka lika snabbt som en gråsten i vattemassorna.

Ha det så ses vi nästa gång jag får ett ryck och orkar uppdatera.

Det är 25 grader varmt i mitt sovrum, klockan är 20:46.
Och jag har säkert lika varmt i vardagsrummet där jag sitter och slöar.
Problemet är: jag tycker det är lite kyligt!


Alla andra håller på att dö av värmeslag under dagarna i värmen och solens gassande strålar.
Jag njuter och suger åt mig värmen och ljuset.

Ni får ju faktiskt tänka på att det är ca 20 såna här dagar MAX per år, med strålande sol, klarblå molnfri himmel och över 25 strecket på termometern.
Resten av tiden är det kallt, regningt, mulet, eller SNÖ vilket jag med nöje skulle slippa.
Jag bor nog på fel breddgrad, jag klarar inte av kyla.

Hade jag inte varit så hemmabunden och vill vara nära min släkt och familj, ja då hade jag nog bott nånstans där det är soligt och över 25 grader varje dag.

Nu får jag nöja mig med dessa få tillfällen.

Njut av livet medans ni kan, ta vara på solen ni som inte lider, den är så sällan på besök.

Jag har lånat ut lillfisen till min morbror, och han tycker hon är underbar.
Får se om vi får igen henne!


Hon är rätt charmig.

Vi tillbringade förra helgen ett par dar i hans stuga.
Men pappa var hemma hos sin lilla general och då fick han ha Repro hos sig.
Det är inte lätt att vara Lilla Fridolf, att inte få göra som man vill vid 55 års ålder, utan bli styrd av en snorunge på 23.
Men det är som man väljer själv det.
Man kan ju faktiskt ringa polisen och säga att man blir trackasserad och be om besöksförbud om inget annat funkar att bli av med henne och man inte får vara ifred.


Vi hade så kul i stugan, och lillfisen älskade det stället.
Att få vara ute hela dagarna och bara busa och bada i ån med Ragge.
Tjohooo!

I går ringde min morbror och frågade om han fick låna lillfisen i några dar.

Han och Ragge tyckte det var tråkigt utan henne.
Så nu ska vi åka dit till helgen och vara där jag och mamma och Repro, vi tar väl med oss fisen hem på söndag.
Jag går nog och funderar på hur jag ska lyckas fixa Ragge och Repro själv.
Morbror min har ingen riktig auktoritet över sin hund, det är ju första hunden han äger.
Och min hund blir lite kaxig när det är matte som är med och bestämmer.
Jag har packat stora väskan med bandage, blodstillande vadd, smärtstillande, alsolösning mm mm mm.

Hoppas det blir bra och jag kan slappna av lite ialla fall.
Det skulle bli väldigt varmt och soligt ialla fall.


Pratade med min morbror just precis och han talade om att lillfisen hade varit så duktig, hon hade hjälpt till att rensa nere vid ån.
Det låg en hel samling med pinnar och skräp på kanten som hon släpat upp ur ån, medans han röjt undan höggräset.
Hon älskar ju att bada den lilla token, så hon hade väl superskoj med att plocka upp sjunkna pinnar från botten hon.
Gullungen, 6 månader är den lilla tokstollen och har redan så mycket hyss för sig.


Ses när jag har uppdaterat bildsidorna.
Har lite över 100 bilder att beskära och fixa ramar på.

Jag skojar inte!

Brandlarmet gick för en stund sen, branddörren smackade igen med en smäll och sen började ringandet.
Jag gick ut och kände på dörren och gläntade på den, ingen rök eller eld.
Gick in igen, granntjejen ringde på och vi gick iväg genom korridoren till nästa, ingen rök eller eld där heller.

Huset är väldigt långt, från A till G, 7 portar och en lååång korridor genom hela huset med branddörrar.

Jag talade om för tjejen att folk är korkad och röker ibland i korridorerna och då går larmet.
Hon gick in och ringde 112 för att höra efter om nån ringt.
Jag gick nyss ut och konstaterar att det är ambulans, polis och brandkår i början på huset!

Det var inget falskt alarm.
Vet inte vad som hänt, men det luktar lite rök och dom pysslar om nån längre bort, vill inte ta med hundarna dit och vara nyfiken.

Fick just uppdatering, det var torrkokning och en person har förts till sjukhus.
Hur ska man kunna somna nu då, lite uppjagad och redo att springa ut med hundarna som man blev. Tog ut dom ändå, fler var ute och vankade utanför huset.
Tur det inte var allvarligare än så, otäckt, speciellt vid den här tiden på kvällen. Man blir lite nojjig över att man sover hårt och inte hör det, jag tror inte det hörs längre upp i trappen, för det var nästan ingen som reagerade över att brandlarmet gick.

Det var kvällens nyheter från mig.
Sov gott!

                                                                                                          

Jag är alldeles förstörd, kroppen är i uppror.
Jag hann inte ens säga hejdå och pussa på dom.
"morfar" öppnade dörren och släppte in Repro i baksätet och Leona i bakluckan med mamma Tigra.
Repro la sig till rätta han och såg så nöjd ut.
Som om han har åkt med dom hundra gånger och inte första eller andra.

Jag trodde jag skulle få ha dom kvar till eftermiddagen, det var jag inställd på, och så kommer dom vid lunch!


Om jag är så här upprörd över att lämna ifrån mig mina hundar till nån jag verkligen tycker om och litar på, hur skulle det då gå att lämna till ex en okänd.
Jag begriper inte hur folk kan helt plötsligt bara sälja sin familjemedlem som dom haft i kanske sex år, och inte ens bry sig nämnvärt om det.
Lämna ifrån sig sin älskade hund till nån för man inte har tid eller ork, en vuxen hund som man haft sen valp.

Det skär i hjärtat att inte ha dom runt fötterna resten av dan.
Men så nöjd som dom var dom små grisarna, så lär dom nog inte sakna mig!

Det känns i alla fall bra att veta att dom trivs och känner sig hemma hos "mormor och morfar".
Det kommer nog gå bra.
Det är bara ett mattehjärta som blöder lite över saknaden, jag får ju vänta ända tills i morgon eftermiddag på att se dom igen.

Jag håller på att slita ut mig igen nu.
Jag är trött in i själen, jag sover dåligt pga stress och tidiga mornar jämt.
När jag sover drömmer jag hela tiden, massa konstiga och stressande drömmar, jag letar saker  måste göra något och vägen dit är kantad med hinder.
Jag slappnar inte av när jag sover och vaknar därför totalt utmattad och galet trött.

Jag funderar på hur sommaren kommer bli, hur länge jag orkar.

Jag passade ialla fall på att njuta rejält av värmen som var i helgen.
Jag led med Repro som mådde jättedåligt i värmen, han åt massa gräs och sprang ut med jämna mellanrum för att kräkas, vilket gick över med lite saftigt grönt gräs.

Jag hänger ihop i en skör tråd just nu, och jag ser inte fram emot helgen, den kommer bli så otroligt jobbig.
Vi ska var i två dagar på en kattutställning, från morgon till halv sen eftermiddag.
Lördagen stänger den kl 18, men tro mig, jag stannar inte tills dess.
För vi har även Söndagen att sitta där och vara pigga och glada.
Dessutom kommer Söndagen bli intressant, för Repro ska vara med inne i hallen bland 600 katter.


Senast idag försökte han dra omkull matte när en katt tänkte korsa vår väg.
Jag fattar inte hur jag lyckas hålla mig kvar på benen när han gör en "kasta sig fram allt vad han kan i kopplet manöver" och dessutom när jag har full koncentration på lillfisen som just bitit i halsbandet och blöder i munnen i såret efter operationen.
Hon satte dessutom in all kraft och kastade sig också fram i kopplet.
Jag väger 48-49 kg och lillfisen väger 23 Repro väger ca 33-34 tror jag.
Dom väger mer än mig tillsammans, och när dom kastar sig fram när jag inte är beredd alls, då blir jag häpen själv över att jag står kvar.
Jag har aldrig åkt omkull när jag varit ute med Repro eller nån av hundarna samtidigt.
Okej snubblat på dom och rasat i backen har väl hänt, men det är ju oftast när dom har fått fnatt och jag står mitt i deras framfart och tokryck.
Då far man ihop som en liten skräphög.

Ja ja livet går väl vidare.
Bara i lite mindre hastighet, jag hasar  fram och svarar väl "goddag yxskaft" men då vet ni varför ialla fall.

Miii lööööv it!
Fast jag lider med de som inte klarar det och mår dåligt.
Jag mår som bäst samtidigt som andra mår som sämst.
Det har varit nästan 30 grader idag!
29 grader i skuggan!
Igår var det lite kyligt, soligt men kalla vindar.

Repro mådde inte brai värmen, trots bad i Klingsta och ligga och vila.
Men lillfisen och hennes syster busade och hade tok för sig lite då och då.
Jag såg till att dom höll sig borta från Repro som låg bakom våra stolar, han måste få vara ifred ibland.
Han har kräkts och mått illa hela dan, ätit gräs och smackat och mått skurk.
Men maten den gick ner utan problem, jag fick blötlägga hans torrfoder och hälla på massa vatten för han ville inte dricka.
Sen har dom letat blodpudding när kvällen kom, värmen började sjunka mot 20 så vi gick en kort sväng till en gräsmatta och dom var så nöjda.

Jag hoppas han mår bättre imorgon, det skulle ju bli runt 26 då.
Det blir mer bad i Klingsta tror jag, lättast att åka dit.

Men Robinson!
Hur fan röstar man som?
Jag fattar inte hur den där jädra glidaren kunde vinna.
Hon har ju bara slöat med och varit kvar för hon inte varit nåt hot, hon har ju inte frtjänat det alls enligt min mening.
Jarmo är den sanna vinnaren av de två.

Jag hade helst sett Anna och Jarmo i finalen.
Med Anna som vinnare.

Men som det blev nu, det fick mig att bua ut Robinson-deltagarna alldeles.
Dom måste ju ha haft solsting eller nåt.


Tror ni det är lätt att gå på promenad eller ens vistas ute med en hund som älskar att skopa upp kottar och pinnar och dyl, som har tuggförbud i tio dagar?
Det är ett evigt nejande och kollande, stackars Repro blir sorgligt bortglömd, eller till hans stora lycka kanske då han får fritt spelrum att lukta på allt i lugn och ro.
Lillfisen har ju opererat bort en tand, så hon får inte tugga på saker på tio dar, fattar ni hur jobbig hon är?
Hon som är van att roa sig själv med sina leksaker när ingen har tid med henne.


Men vad är väl en bal på slottet?