Stressad till tusen

Jag är så uppe i stress att jag håller på att trilla ihop.

Just nu håller jag på att lyfta av all stress, det känns som alla rycker i mig från alla håll och kanter.
Har så mycket att göra, press från jobbet och mamma som behöver stöd, akvariet krånglar med sniglar och hon håller på att gå upp i limningen av det. *fnissar*
Hunden har problem med rinnande öga och luktar skurk från analsäckarna, han hade magsjuka i två omgångar förra veckan. Nu är han bra, jag hade magsjuka i samma veva som hunden.

Nu ringde kompisen och sa att hennes hund har magsjuka och det var min hunds fel.
Jag var tvungen att kolla med andra som umgåtts med min hund både före och efter om dom var sjuka. Men det var lugnt, så jag vet inte vad jag ska säga. Det är så tråkigt när hundarna blir sjuka, man blir så hjälplös, kraken mår dåligt och man kan inte prata med den.

Jag kommer snart trilla ner om jag inte lugnar ner mig och slutar stressa upp mig, jag kan inte göra mer än att ta en sak i sänder.
Jag skulle ju inte ta på mig andras problem hade jag lovat. Men det är lätt att säga, sen när det krånglar för nån då sitter jag där och är bollplank och blir indragen och stressar upp mig för att hinna reda upp allt. *suck*

Dax att gå i tvättstugan, sen fixa middag åt hunden och sist kommer jag.
Hungrig som ett troll och trött som en gnu, vad blir det?



Hösten är här, suck!

Jaha, så var den över, sommaren, så kort och kall.
Eller är det bara jag som fryser nu för tiden? Jag tycker sommaren har tappat sin värme och strålande sol.
När jag var liten var det få tillfällen då det regnade och var mulet, nu är det tvärt om.
Värmen och solen tittar fram nån dag här och var, och emellan fryser jag häcken av mig.

Så hösten tågar in med sina färger och löv som singlar till marken och snart är allting dött och grått, otroligt tråkigt och fult. Visst det är vackert i några sekunder, men sen då?

Jag kan bara inte gilla hösten och vintern, det går inte, jag fryser och lider alldeles för mycket.
Mörker dygnet runt, kallt, halt och en evig väntan på värmen och sommaren.

Nu får jag nöja mig med att se grönska och blommor på bild, vad ska hunden göra när han mår illa och behöver gräs då? Dax att köpa kattgräs kanske, ställa en låda på golvet med gräs som jag får odla själv.

Nä hösten är inget för mig, jag är konstig jag vet, men jag är duktig på det.

Jag får väl drömma om blommor och värme, och titta på dom här antar jag.




Radiokändis!!! :s

Jag , mamma och hunden kommer och går längs vägen mot motions-spåret och pratar som vanligt.
Mitt på en parkering står en kvinna med en knasig ryggsäck med antenner och grejer som sticker upp, jag tänker jisses vilka grejer man behöver för att kolla om folk betalar för sin tv.

Samtidigt ser jag mamma skena förbi mig med benen på ryggen, jag gapar och funderar vad fanken hon springer som en tok för.

Då inser jag vad det är för nåt, människan med ryggsäcken har en mikrofon och hon skenar mot mig och skriker "stanna, det är direktsändning".
Jag försöker springa förbi, men hon ger sig inte.

Mamma som står en bit bort får mördande blickar från sin dotter som hon så snällt lämnade i klorna på en galen reporter.

Reportern blir överlycklig då hon får mig att stanna, samtidigt håller hennes första offer på att smita.
Så, där står jag och ser hysterisk ut.
Reportern frågar vad vi heter och offer nr 1 en äldre kvinna med stavar svarar snällt, min tur och jag svarar, sen frågar hon vad hunden heter.

Jeeeezeees tänker jag, svarar och precis när hon drar tillbaka mikrofonen så skäller hunden ett stort skall.
Reportern hoppar till och jag vill bara sjunka genom marken, men hon tyckte det var roligt att han svarade själv liksom. När hon sen ska fråga mig nåt säger hon " och här är Annelie", när hon sträcker fram mikrofonen säger jag tydligt och lite menande "Anne-Marie heter jag" sen svarade jag på frågan. Tänkte sen för mig själv PUCKO!!!
Där står vi och svarar på lite frågor om motion och vad man får ut av att motionera med stavar och hundar, men hon drog åt sig mikrofonen så snabbt varje gång man skulle svara att man inte han utveckla svaret utan det blev bara en kort mening eller ett par ord.

Sen frågar jag vad sjutton det var för kanal, P4 svarar hon då, och jag frågar igen, om det verkligen var direktsändning? Jaadå det var det, men man kunde lyssna på internet på det om man ville.

Gaaaahhhh, mamma ska ha spö, hon flinade bara och kallade sig för "gatusmart" som använde ögonen och därefter la benen på ryggen och kom undan.


Men vi skrattade gott åt det efteråt.






Förbannad!!!

Nu är måttet rågat!
Pappa och jag haralltid haft bra kontakt, på helgerna har familjen gjort saker tillsammans även om mamma och pappa är skilda.
Vi pratar med varandra nästan varje kväll trots att vi jobbat ihop hela dagarna, men nu för tiden har han fått ett förbud mot att engagera eller prata med sin fd familj.
Vilket gör att jag blir piss-sur, vafan ska en liten jävla skitunge få bestämma över en vuxen mans liv?

I helgen har jag pratat fem minuter med honom, ingen koll alls på vad han ska göra, inte för att jag vill övervaka honom. Utan för att om han ska göra nåt roligt, kanske jag skulle vilja följa med.

Jaha, han ringer på förmiddagen och säger att ha när på väg till Junsele djurpark för att fota vargar!
Blev jag tillfrågad om jag ville följa med? Nä så fan heller, för då hade väl den lilla jävla skitungen han släpar omkring på blivit sur och vägrat följa med, och så hade han fått ettt helvete med henne resten av veckan.

Jag blir så jävla besviken, existerar jag inte längre frågade jag honom, varför kunde inte jag ha fått följa med?
Dessutom var det stängt så dom var ensamma med vargarna som tyvärr var lite skygga.
Men, det gjorde ju inget för dom fick ju chansen att leka med tre vita tigerungar som fanns där.

Jag blir så jävla upprörd att jag har lust att slå sönder nåt.
Om han öppnar käften hädanefter och säger nånting om hans förbannade satans skitskalle till flickvän och hur synd det är om henne eller vad hennes jävla föräldrar säger och hittar på, då kommer jag göra spyljud eller gallskrika.
Jag vet att jag är barnslig, men jag skulle fan inte pissa på satansavkomman om hon så brann, så mycket hatar jag henne.

Jag vill inte höra ett ord till om henne eller hennes problem eller hur synd det är om henne pga hennes föräldrar.
Och det säger jag en sista gång åt pappa fattar han inte det borde ett gallskrik varje gång han öppnar käften och det handlar om henne att gå in i skallen på han.

Nu har jag fått nog!!!




Besökare

Skriv en jädra kommentar för sjutton!!!

Jag tycker det är dåligt drag här, är det nån som läser överhuvud taget?




Höst!!!

Jaha, nu är hösten i full gång, man fryser ändan av sig som vanligt.

Såå hur tror ni vintern blir?
Mycket snö och kallt som fan!
Eller lite snö och en massa is överallt och växlande kyla?

Det är mycket rönnbär här och jädrar i min lilla låda vad svampar det är överallt, men tillbaka till rönnbären.
Om det är mycket bär som tynger ner grenarna så blir det lite snö sa dom förr.
Grenarna orkar bara med en tyngd, så endera nåndra.

Jag gissar på att det blir en skitvinter som vanligt, bara lite snö som snabbt förvandlas till isgator över hela stan.
Man får halka omkring och vara livrädd att mormor ska gå ut utan broddar och halka, visserligen har jag själv broddar när jag går på promenad med hunden och det hjälper inte på blankisen, så det är skitsamma om man har dom.
Jag går omkring och oroar mig för stackars mormor och alla äldre som halkar och gör illa sig pga att dom använder stenbumlingar istället för sand, man halkar ju omkring på det förbannade jävla rullgruset dom vräker ut på ett fåtal ställen.
Det är inte ofta man ser nåt grus överhuvudtaget, men kan dom inte använda lite uppvärmd sand som förr i tiden?
Då halkade man sällan omkring, nu rullar man iväg på grushelvetet, om man hittar nåt, annars är det skridskor som gäller när man måste ta sig ut.

*spottar och fräser av ilska över skitsamhället vi bor i*

Nä tacka vet jag sommar, tänk om den globala uppvärmningen som alla gapar om kunde göra lilla Sverige till ett varmt land året om, utan att sabba Antarktis och isen däromkring.
Istället blir det stormar och eländesväder vi får.

Nä bojkotta vintern och skitvädret säger jag!!!



Vilken blomma är du?


This is What Kind Of Flower You Are

 You Are a Snapdragon (Lejongap)

  "Mischief is your middle name, but your first is friend. You are quite the prankster that loves to make other people laugh."

Översatt till:
"Ofog är ditt andra namn, men ditt första är vän. Du är en upptågsmakare som älskar att få andra att skratta"




Här kan du testa själv

http://www.thisgardenisillegal.com/flower-quiz



Söndag en underbar dag!

I söndags var jag och mamma och hunden så klart ut till Klingsta och hälsade på vänner, vi skulle låna deras hundar ett tag för att fota lite på ängarna vid sjön.
Dom susade iväg som vinden när vi släppte dom, tokglad Repro sprang som om han hade självaste fan efter sig som vanligt.
Han kan inte se normal ut när han får fri tillgång till ängar och vara lös.

Jag menar, vart tog öronen vägen?
Han ser likadan ut på alla bilder där han skenar som en skurk på flykt undan rättvisan
.
Men han hade i alla fall skitkul med sina kompisar.
Och jag fick några skapliga bilder till reklamen hoppas jag.
Det är ju helt omöjligt ibland att få till nåt som går att använda sig av när man försöker få hundarna att sitta fint eller stå ordentligt. Så fort man tar fram kameran så blir det bara paj av alltihopa, min hund fullkomligt HATAR att sitta fint och vara med på bild.

Vi fikade i säkert en och en halv timme medans hundarna vilade, sen gick vi på promenad över ängarna med två lösa hundar som njöt lika mycket som vi tror jag.

Det är så underbart att kunna åka i knappa 10 minuter och vara på landet, promenera över ängarna med utsikt över sjön och bara njuta av naturen. Man inser ju inte hur himla bra man har det!
Man bor mitt i stan bland alla affärer, trafik och hus överallt.
 Ta bilen, åk i cirka 10 minuter och du har landet med ängar och skogar överallt istället.



Finns det nåt underbarare?
Stannar vi någonsin upp och njuter av allt det vackra omkring oss, eller rusar vi bara förbi det?

Jag tar tillvara på allt ialla fall, njuter så länge jag kan, och uppskattar det jag har.
Valmöjligheter!
Havet, så nära att jag känner havslukten och kan gå dit när helst jag vill.
Stadens brus och fart med affärer och människor som myllrar omkring.
Landet, med dess skönhet och lugn.

Varför klagar vi hela tiden? Stanna upp och andas för sjutton!!!

 

RSS 2.0