Where are you?

Where are you this moment
Only in my dreams
You're missing, but you're always
a heartbeat away.

I'm lost now without you.
I don't know where you are.
I keep watching,
I keep hoping,
but time keeps us apart.

Is there a way I can find you?
Is there a sign I should know?
Is there a road I could follow,
to bring you back home?

Winter lies before me,
Now you're so far away
In the darkness of my dreaming
The light tore, you will stay

If I could be close beside you
If I could be where you are are
If I could reach out and touch you
And bring you back home

Is there a way I can find you?
Is there a sign I should know?
Is there a road I could follow,
to bring you back home?

To me...

Repro- för evigt i våra hjärtan!


 Repro
2001-2009

I våra hjärtan lever han vidare för alltid!



Hans hjärta slutade slå under en tandfix hos veterinären den 7/8.
Han dog i mina armar, somnade in medans jag smekte hans rygg.
Hade jag varit mer uppmärksam och inte varit så illa till mods av tandresterna som veterinären
 plockade ut kanske jag hade kunnat upptäcka det i tid.
Ett vanligt rutiningrepp som gick snett.
Och jag förlorade min bästa vän, min bäbis, mitt liv!
Han var mitt allt!

Han var en underbar hund med sån stor personlighet.
Alla våra kunder på firman frågar efter honom, välkänd som han var.
Och det sliter hjärtat ur kroppen på mig att behöva förklara att han inte finns mer.
Jag gråter varje dag efter honom.
Aldrig trodde jag att det skulle göra så ont att älska någon.
Det var alldeles för plötsligt, så hastigt, ingen förvarning.
Jag hann inte säga adjö.
En sista kram, en sista smekning och en så kall tass.

Mitt liv tappade sin mening, ingenting ser ut som det brukar.
 Solen är inte lika stark, gräset och ängarna inte lika vackra, havet har tappat sin färg.
Och allt påminner mig om honom, allt han brukade göra, allt han brukade följa med på, han var ständigt vid min sida.
Jag kan inte göra nånting utan att tänka på honom, han fanns där hela tiden, var alltid med och hjälpte till eller bara fanns i närheten.

Och plötsligt fanns han inte längre, hur ska jag kunna gå vidare när han var mitt syre?
Jag tappar andan ibland och får en gråtattack, eller helt enkelt bara kvider och kryper ihop, tappar andan och tänker
HAN ÄR BORTA




Jag är helt förstörd och kopierar bara in detta från min hemsida.
Orkar inte ta tag i bloggar och liknande än, det är för tidigt.
Vissa dagar är lite bättre än andra.
Kvällarna kan vara rent ut sagt förjävliga, igår var en sån kväll och då följer natten med mardrömmar och sånt som tömmer mig på energi.
Livet blev plötsligt så tomt.

Tusen ljus brinner för min bäbis, som kommer leva för evigt i mina minnen.
Sov gott min älskade vän, vi ses igen!




Full rulle som vanligt!

Japp, här händer det allt möjligt.

Stugbesök, med hundbråk.
Veterinärbesök
städdille i korta stunder
Udda fotouppdrag
Hundträning
Hmmm har det hänt nåt mer?

Åkte till stugan med hundarna, allt var som vanligt, dom lekte och busade sov och hade det så skoj.
Tills ena kvällen, då rusade lillfisen runt med Repro efter sig, Ragge som inte orkade springa efter klev fram mellan bilarna och försökte hinna med.
Problemet var att han då klev ut framför Repro som inte hann parera åt sidan.
Ragge 42 kg åkte i backen av Repros bog i en enorm tackling, han rullade runt och Repro blev baskad som han blir när nån knuffar på honom eller gör en sån grej.
Ragge blev baskad över knuffen och häftigheten också, så när Repro ställer sig över honom och morrar för att säga åt dumfan att inte kliva ut i vägen, då svarar Ragge upp.
Så dom står och käftar med varandra, tänder mot tänder och vrålar.
Ragges ägare och mamma kastar sig över varsin hund och tar tag i nackskinnet på dom.
Jag kliver emellan och greppar bägge i nackskinnet (jag vet, korkat gjort) och Ragge får då in en sving med en tand under ögat på Repro, vilket vi inte hann med att se.
Drar dom åt varsitt håll, och jag hinner se att Ragge har blod på benet.
Kollar Repro ordentligt och ser att han har dragit upp tandköttet i en liten reva precis där han dragit en tand för ca 2 veckor sen. Annars syns inget, förrutom klet i pälsen på nacken där Ragge hade ett grepp på honom.
Tack och lov för tjock päls och snäll hund, som bara markerade.
Jag påpekade till Ragges husse att det inte var Ragges blod utan Repros från hans mun.
Så allt som blev var liten reva i tandköttet som gick till sig ganska omedelbart och slutade blöda, en liten svullnad under ögat  med en liiten reva som torkade och såg fin ut.
Dagen efter syntes ingenting, och livet var som vanligt.
Jag sa åt Ragges husse att släppa sin hund så dom fick fortsätta leka strax efter bråket, och dom var som vanligt, som om inget hänt.
Vilket jag misstänkte, hade vi särat på dom och hållit dom undan från varandra hade det nog inte gått så bra att släppa ihop dom senare.

Veterinärbesöket det var pga att det luktar gravöppning ur Repros mun efter tanddragningen, så han fick kollas upp, infektion i såren med meducin som följd, stackarn har ont igen.
Jag såg det genom att han på morgonen var upp i mig hela tiden, ville ha uppmärksamhet hela tiden. så  då ringde jag, och nu får han smärtstillande och antiflamatoriskt i 10 dagar.
Tur matte är uppmärksam nu och förstår hans signaler.


Sen har jag lite städdille emellanåt när jag kommer hem, ska ju ha besök i en vecka.
Och dammet som ligger överallt och disken och återvinningskassarna måste ju fixas.
Så småryck mellan trötthetsattackerna och städar och däckar, så ser mina kvällar eller mornar ut.


Vårat udda fotouppdrag bestod i att fota en tjej på ett hotellrum i underkläder.
Det var till en morgongåva inför ett bröllop.
Så här blev resultatet!



Valde två bilder utan ansikte, så det blev nästan reklam för underkläder istället.



Jag trodde att kaoset på jobbet skulle fortsätta hela eftermiddagen, och jakten på bäddmadrassen var i full gång.
Men helt plötsligt löste det sig, kaoset avtog och kompis hade bäddmadrass liggandes så den fick jag ta.
Då ringde kompis och undrade om vi skulle promenera i Klingsta?!
Så då tog vi en tur dit, gick långsvängen och sen kom hon på den briljanta idén att lägga spår, jag hade ju haft pinnarna i bh:n halva dan redan för att slänga i diket hemma och se om hon skulle känna dom på vägen tillbaka.
Ena uppfödaren följde med oss ner på ängarna och jag fick lägga ett spår på ca 50 meter med en vinkel.
Tänkte jisses vad långt det blev.


Men jisses vilken fart den lilla fisen fick, hon missade en pinne som landat under en liten tuva gräs som vek sig.
Och favoritbollen den sket hon fullständigt i, hon skulle fortsätta spåra.
Vek av i vinkeln så jag knappt hann med, samtidigt som nosen aldrig lyfte marken.
Det var nog ett för kort spår, nästa gång får vi nog lägga ett dubbelt så långt.

Vi körde ett litet upplet på pinnen hon missade också, jag hittade den men hon fick "hitta" den och ta upp den.
Lilla goungen, plockade upp alla pinnarna och bar dom några steg sen släppte hon dom och sökte vidare.

Vi ska promenera i spåret och på sitgarna på Berget idag, blir mysigt,ibland är det fem schäfrar.
Ena dan var det 5 schäfertikar som lekte och umgicks så bra.
Helt magiskt att se!



Nä man kanske ska ta och äta lite, nudlar mmmmm...

RSS 2.0