Promenader
Jag tror att jag har hittat känslan!
Från början var det hur lugnt som helst att promenera med hunden, han var lugn i alla situationer.
Hundmöten var inga problem alls, hur ilsken de andra än var så gick min lugnt.
Men plötsligt skaffade han sig flickvän, och hon skulle försvaras, mot allt på 4 ben.
Han blev kaxig och skällde på alla fyrbentingar som tittade på dem.
Lite gulligt från början, men sen började jobbet med att få honom att sluta.
Det gick bättre och bättre, ända tills den lilla kaxiga skiten började bråka med grannens hund.
Magic den svarta labradoren har det inte lätt, flytta in i ett område med en kaxig schäfer som alltid varit ensamhund där.
Till slut blev det oundvikligt, en pinne och två hundar = katastrof.
Efter det litade han inte riktigt på att jag skulle klara situationen, så han gjorde utfall mot alla hundar vi mötte på fall att.
Visa att han är störst och att han är tuff som fan.
Det blev en plåga att promenera, man ville bara ta omvägar när man såg andra hundar.
Jag började spänna mig och det blev bara värre.
Vid varje möte flippade han ur om det var en hane, han kastade sig fram och vrålade åt den andra hunden.
Samtidigt som jag bannade honom, sa ifrån och försökte få honom att sluta.
Nu har jag kommit så långt att jag slappnar av om det inte är en smal trottoar, jag leder honom lite åt sidan.
Han kan sitta snällt och låta andra hundar gå förbi, men ibland bara måste han visa sig stor och tuff.
Då flippar han ur i några sekunder, skäller eller morrar, gör ett ryck mot den andra hunden och gapar åt den.
Men det är inte samma styrka som vanligt, och jag fräser "nej" eller "lägg av" åt honom och fortsätter gå.
Jag bryr mig inte lika mycket, utan säger nej åt honom om han börjar blåsa upp sig när vi möter nån.
Tror det gör honom lite lugnare att jag inte bryr mig att han flippar ur, han släpper det på en gång vi gått förbi.
Det går nog sakta men säkert framåt, åt rätt håll.
Bara lillmatte klarar av att vara lugn och skita i hela världen när vi går på promenad.
Känns positivt nu, och det ser ljusare ut, både ute och i sinnet. ;)
Från början var det hur lugnt som helst att promenera med hunden, han var lugn i alla situationer.
Hundmöten var inga problem alls, hur ilsken de andra än var så gick min lugnt.
Men plötsligt skaffade han sig flickvän, och hon skulle försvaras, mot allt på 4 ben.
Han blev kaxig och skällde på alla fyrbentingar som tittade på dem.
Lite gulligt från början, men sen började jobbet med att få honom att sluta.
Det gick bättre och bättre, ända tills den lilla kaxiga skiten började bråka med grannens hund.
Magic den svarta labradoren har det inte lätt, flytta in i ett område med en kaxig schäfer som alltid varit ensamhund där.
Till slut blev det oundvikligt, en pinne och två hundar = katastrof.
Efter det litade han inte riktigt på att jag skulle klara situationen, så han gjorde utfall mot alla hundar vi mötte på fall att.
Visa att han är störst och att han är tuff som fan.
Det blev en plåga att promenera, man ville bara ta omvägar när man såg andra hundar.
Jag började spänna mig och det blev bara värre.
Vid varje möte flippade han ur om det var en hane, han kastade sig fram och vrålade åt den andra hunden.
Samtidigt som jag bannade honom, sa ifrån och försökte få honom att sluta.
Nu har jag kommit så långt att jag slappnar av om det inte är en smal trottoar, jag leder honom lite åt sidan.
Han kan sitta snällt och låta andra hundar gå förbi, men ibland bara måste han visa sig stor och tuff.
Då flippar han ur i några sekunder, skäller eller morrar, gör ett ryck mot den andra hunden och gapar åt den.
Men det är inte samma styrka som vanligt, och jag fräser "nej" eller "lägg av" åt honom och fortsätter gå.
Jag bryr mig inte lika mycket, utan säger nej åt honom om han börjar blåsa upp sig när vi möter nån.
Tror det gör honom lite lugnare att jag inte bryr mig att han flippar ur, han släpper det på en gång vi gått förbi.
Det går nog sakta men säkert framåt, åt rätt håll.
Bara lillmatte klarar av att vara lugn och skita i hela världen när vi går på promenad.
Känns positivt nu, och det ser ljusare ut, både ute och i sinnet. ;)
Kommentarer
Trackback
