~s0me0ne~

Ja min kväll var ju händelserik igår.  :(

Började med telefonsamtal från min morbror som meddelade att mormor var dålig, hon har hjärtflimmer och trillar nästan av pinn ibland.

Kastar mig på telefonen till mamma och sa att hon måste hämta mig och åka till mormor, morbror ringer igen och säger att mormor har ringt efter ambulans själv, så då slapp man den övertalningen.

Kommer fram och mormor är jättedålig och tror att nu är det slut med henne, så då står man och försöker lugna henne och få hon på bättre tankar.

Ambulans ankommer och jag åker med i den, kommer till akuten och mormor är lite bätrre, men sur som ett troll.

Hon tror att nu kommer ingen tro mig för hjärtat har lugnat ner sig och jag åker in i onödan igen. Har åkt förr in akut med stroppig läkare som inte tror henne.

Mormor är 87 år och rätt stark och seg tack och lov. Jag hade hunden i bilen eftersom jag inte vill lämna honom ensam hos mig då han aldrig varit själv där. Så vi gick ut med honom emellanåt och han mådde bra men var lite sur för han fick sova i bilen själv.

Jag och mamma åkte hem vid 22 då vi konstaterat att mormor mådde bättre, misstänkte ny meducin som gjort detta med henne och hade rätt.

Men morbror väntade med mormor på läkaren för att få besked om hon skulle stanna.

Jag kommer hem och har en helt vild och galen hund med mig ur bilen, släpper honom som vanligt på ödetomten brevid huset.

Han skenar omkring jätteglad och hittar en pinne, springer lyckligt iväg med den samtidigt som jag ser nåt runt halvstort som studsar iväg.

En enorm stor fet padda, huuu, såg framför mig raderna på forumet här hur den hunden blev efter kontakten.

Glad att han missade den springer jag efter hunden som fått fnatt och hoppar ner för en lite över meter hög mur ner till gräsmattan framför vårat hyreshus. Där springer han omkring, rullar glatt runt och härjar.

Plötsligt brakar det lös ett fyrverkeri på andra sidan hamninloppet, hunden är uppe på benen på en sekund och flyger iväg bort i mörkret.

Jag skriker i panik efter honom och springer, han har dessutom hoppat upp på muren ca en och en halv meter hög på den sidan. Jag kastar mig efter upp och skriker allt vad jag kan, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Tankarna som far i huvudet, tidningsrubriker överskrifter i trådar där hundar sprungit bort för alltid far genom huvudet.

Jag springer upp för slänten mot kortsidan av huset, funderar på om hunden sprungit mot porten eller vidare upp för slänten mot vägen och skogen bakom den.

Ser en skitförbannad katt som knatar upp för slänten mot vägen. Tittar mot gången vid portuppgångarna och ingen hund, springer skrikandes mot slänten då jag tittar mot porten en gång till.

Där sticker det ut en nos, hunden sitter i porten och vill bli insläppt. *svimma*

Då rasar jag nästan ihop i en darrande hög. Imin hysteri berömmer jag hunden för att han sprungit hem istället för bort åt skogen, släpper in hunden som är lite panikslagen och jag som är helt slut och törstig skenar in i köket och slänger mig på kylen, hunden tittar förväntansfullt på mig och vill ha köttbulle. Han släppte snabbt rädslan och gick till matskålen och började äta torrfoder, medans jag stod som ett darrrnde vrak.

Gud så glad jag är att allt slutade så bra.

*svimmar lite igen av lättnad*