Ordet INTE!
Hur resonerar man när man säger att ordet INTE inte registreras av hjärnan?
På vuxendagiset (datorteket) för några år sedan så hjärntvättade lärarna oss i att inte använda ordet inte,
för hjärnan kunde inte registrera det ordet.
Utan sa man det ordet i en mening så blev det fel innebörd.
Om man sa exempelvis, "jag hoppas jag inte får en nitlott", så sa man egentligen "jag hoppas jag får en nitlott".
Allt man sa blev negativt för hjärnan registrerade automatiskt alla ord utom ordet inte, om man sa det på det sättet.
Man skulle omvandla meningen så den gick att säga utan det ordet, exempelvis,
"jag hoppas jag får en vinstlott istället för en nitlott" osv.
Så sa du "jag hoppas det inte händer en olycka när det är så halt", då menade du istället att du hoppades på det.
Det var rätt stressande, att gå omkring och försöka tänka om, att inte få säga eller tänka ordet inte.
Än idag sitter det där, formulera om meningen så ordet inte, inte finns med.
Men om det ordet INTE existerar i hjärnan, hur kan vi då säga och tänka det?
Hur kan vi då använda det jämt och ständigt, då borde vi väl inte vara kapabla att använda det?
Det borde helt enkelt inte existera, eller?
På vuxendagiset (datorteket) för några år sedan så hjärntvättade lärarna oss i att inte använda ordet inte,
för hjärnan kunde inte registrera det ordet.
Utan sa man det ordet i en mening så blev det fel innebörd.
Om man sa exempelvis, "jag hoppas jag inte får en nitlott", så sa man egentligen "jag hoppas jag får en nitlott".
Allt man sa blev negativt för hjärnan registrerade automatiskt alla ord utom ordet inte, om man sa det på det sättet.
Man skulle omvandla meningen så den gick att säga utan det ordet, exempelvis,
"jag hoppas jag får en vinstlott istället för en nitlott" osv.
Så sa du "jag hoppas det inte händer en olycka när det är så halt", då menade du istället att du hoppades på det.
Det var rätt stressande, att gå omkring och försöka tänka om, att inte få säga eller tänka ordet inte.
Än idag sitter det där, formulera om meningen så ordet inte, inte finns med.
Men om det ordet INTE existerar i hjärnan, hur kan vi då säga och tänka det?
Hur kan vi då använda det jämt och ständigt, då borde vi väl inte vara kapabla att använda det?
Det borde helt enkelt inte existera, eller?
Kommentarer
Postat av: camilla
Hehe.. Det är väl det mest klassiska: Kör INTE i hålet, unge.. Vad händer?! Jo ungen KÖR i hålet eftersom h*n är sååå konsentrerad på att INTE köra där:P Hade man inte sagt nåt så hade ungen antagligen klarat sig;)
Trackback
