Smulpaj!!!
Man ska inte få infall och lova saker!
Som exempelvis, smulpaj.
Jag hade rena cirkusen i köket i förmiddags.
Glömde kokboken med favoritreceptet på jobbet naturligtvis.
Hittade recept på nätet, står och blandar och grejar och inser, "brukar jag ha mjöl i?"
Funderar och kommer fram till att nä det brukar jag inte.
Jaja fram med nästa bunke, jag hittade tre stycken ouppackade i skåpet.
Dom är sen jag flyttade in för fem år sedan.
Börjar om och, och tänker, "det kanske blir gott med lite mjöl i ändå".
Kommer på att jag glömt att smöra formarna, kastar mig över det och inser att dom står på en plåt som står på den heta spisen. Så det jobbet var ju i onödan.
Fortsätter greja och konstaterar att jag måste göra mer, fixar och donar och tillslut står dom i ugnen.
Går till vardagsrummet och ringer, skriker mitt i "pajernaaaa!!!"
Rusar in i köket och slänger nästan på i örat på stackarn jag pratade med.
Pajerna såg ialla fall goda ut, lite söta blev dom ju eftersom jag använde mig av persikor i sockerlag.
Åker iväg och besöker vänner med pajerna inpackad i folie, fixar och donar med vaniljsås till och inser att jag kanske överdrev liiite med mängden.
Vräker i mig en liten paj med massa vaniljsås, och håller på att dö!
Ella likaså, vi har paj upp till näsan, och ska promenera med hundarna.
*svimma*
Det gick ju bra, men vi var fortfarande kräkmätta när vi kom hem igen.
I morgon blir det definitivt ingen paj!
Nu dröjer det några år innan jag gör en sån igen.
Disken får jag ta hand om imorgon, alldeles för trött för att överhuvudtaget tänka på den ens.
Sen höll jag på att dö när jag kom hem och kände "pajstanken" i hela lägenheten.
Ses imorgon, efter disken.
Som exempelvis, smulpaj.
Jag hade rena cirkusen i köket i förmiddags.
Glömde kokboken med favoritreceptet på jobbet naturligtvis.
Hittade recept på nätet, står och blandar och grejar och inser, "brukar jag ha mjöl i?"
Funderar och kommer fram till att nä det brukar jag inte.
Jaja fram med nästa bunke, jag hittade tre stycken ouppackade i skåpet.
Dom är sen jag flyttade in för fem år sedan.
Börjar om och, och tänker, "det kanske blir gott med lite mjöl i ändå".
Kommer på att jag glömt att smöra formarna, kastar mig över det och inser att dom står på en plåt som står på den heta spisen. Så det jobbet var ju i onödan.
Fortsätter greja och konstaterar att jag måste göra mer, fixar och donar och tillslut står dom i ugnen.
Går till vardagsrummet och ringer, skriker mitt i "pajernaaaa!!!"
Rusar in i köket och slänger nästan på i örat på stackarn jag pratade med.
Pajerna såg ialla fall goda ut, lite söta blev dom ju eftersom jag använde mig av persikor i sockerlag.
Åker iväg och besöker vänner med pajerna inpackad i folie, fixar och donar med vaniljsås till och inser att jag kanske överdrev liiite med mängden.
Vräker i mig en liten paj med massa vaniljsås, och håller på att dö!
Ella likaså, vi har paj upp till näsan, och ska promenera med hundarna.
*svimma*
Det gick ju bra, men vi var fortfarande kräkmätta när vi kom hem igen.
I morgon blir det definitivt ingen paj!
Nu dröjer det några år innan jag gör en sån igen.
Disken får jag ta hand om imorgon, alldeles för trött för att överhuvudtaget tänka på den ens.
Sen höll jag på att dö när jag kom hem och kände "pajstanken" i hela lägenheten.
Ses imorgon, efter disken.
Kommentarer
Postat av: Ella
Vilket jobb du gjorde med pajerna,verkar vara kaos i ditt kök nu....Supergott var det i allafall.
Hojta till om du behöver hjälp med disken!!
Trackback
