Radiokändis!!! :s

Jag , mamma och hunden kommer och går längs vägen mot motions-spåret och pratar som vanligt.
Mitt på en parkering står en kvinna med en knasig ryggsäck med antenner och grejer som sticker upp, jag tänker jisses vilka grejer man behöver för att kolla om folk betalar för sin tv.

Samtidigt ser jag mamma skena förbi mig med benen på ryggen, jag gapar och funderar vad fanken hon springer som en tok för.

Då inser jag vad det är för nåt, människan med ryggsäcken har en mikrofon och hon skenar mot mig och skriker "stanna, det är direktsändning".
Jag försöker springa förbi, men hon ger sig inte.

Mamma som står en bit bort får mördande blickar från sin dotter som hon så snällt lämnade i klorna på en galen reporter.

Reportern blir överlycklig då hon får mig att stanna, samtidigt håller hennes första offer på att smita.
Så, där står jag och ser hysterisk ut.
Reportern frågar vad vi heter och offer nr 1 en äldre kvinna med stavar svarar snällt, min tur och jag svarar, sen frågar hon vad hunden heter.

Jeeeezeees tänker jag, svarar och precis när hon drar tillbaka mikrofonen så skäller hunden ett stort skall.
Reportern hoppar till och jag vill bara sjunka genom marken, men hon tyckte det var roligt att han svarade själv liksom. När hon sen ska fråga mig nåt säger hon " och här är Annelie", när hon sträcker fram mikrofonen säger jag tydligt och lite menande "Anne-Marie heter jag" sen svarade jag på frågan. Tänkte sen för mig själv PUCKO!!!
Där står vi och svarar på lite frågor om motion och vad man får ut av att motionera med stavar och hundar, men hon drog åt sig mikrofonen så snabbt varje gång man skulle svara att man inte han utveckla svaret utan det blev bara en kort mening eller ett par ord.

Sen frågar jag vad sjutton det var för kanal, P4 svarar hon då, och jag frågar igen, om det verkligen var direktsändning? Jaadå det var det, men man kunde lyssna på internet på det om man ville.

Gaaaahhhh, mamma ska ha spö, hon flinade bara och kallade sig för "gatusmart" som använde ögonen och därefter la benen på ryggen och kom undan.


Men vi skrattade gott åt det efteråt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0