Söndag en underbar dag!
I söndags var jag och mamma och hunden så klart ut till Klingsta och hälsade på vänner, vi skulle låna deras hundar ett tag för att fota lite på ängarna vid sjön.
Dom susade iväg som vinden när vi släppte dom, tokglad Repro sprang som om han hade självaste fan efter sig som vanligt.
Han kan inte se normal ut när han får fri tillgång till ängar och vara lös.
Jag menar, vart tog öronen vägen?
Han ser likadan ut på alla bilder där han skenar som en skurk på flykt undan rättvisan.
Men han hade i alla fall skitkul med sina kompisar.
Och jag fick några skapliga bilder till reklamen hoppas jag.
Det är ju helt omöjligt ibland att få till nåt som går att använda sig av när man försöker få hundarna att sitta fint eller stå ordentligt. Så fort man tar fram kameran så blir det bara paj av alltihopa, min hund fullkomligt HATAR att sitta fint och vara med på bild.
Vi fikade i säkert en och en halv timme medans hundarna vilade, sen gick vi på promenad över ängarna med två lösa hundar som njöt lika mycket som vi tror jag.
Det är så underbart att kunna åka i knappa 10 minuter och vara på landet, promenera över ängarna med utsikt över sjön och bara njuta av naturen. Man inser ju inte hur himla bra man har det!
Man bor mitt i stan bland alla affärer, trafik och hus överallt.
Ta bilen, åk i cirka 10 minuter och du har landet med ängar och skogar överallt istället.
Finns det nåt underbarare?
Stannar vi någonsin upp och njuter av allt det vackra omkring oss, eller rusar vi bara förbi det?
Jag tar tillvara på allt ialla fall, njuter så länge jag kan, och uppskattar det jag har.
Valmöjligheter!
Havet, så nära att jag känner havslukten och kan gå dit när helst jag vill.
Stadens brus och fart med affärer och människor som myllrar omkring.
Landet, med dess skönhet och lugn.
Varför klagar vi hela tiden? Stanna upp och andas för sjutton!!!
Dom susade iväg som vinden när vi släppte dom, tokglad Repro sprang som om han hade självaste fan efter sig som vanligt.
Han kan inte se normal ut när han får fri tillgång till ängar och vara lös.
Jag menar, vart tog öronen vägen?
Han ser likadan ut på alla bilder där han skenar som en skurk på flykt undan rättvisan.
Men han hade i alla fall skitkul med sina kompisar.
Och jag fick några skapliga bilder till reklamen hoppas jag.
Det är ju helt omöjligt ibland att få till nåt som går att använda sig av när man försöker få hundarna att sitta fint eller stå ordentligt. Så fort man tar fram kameran så blir det bara paj av alltihopa, min hund fullkomligt HATAR att sitta fint och vara med på bild.
Vi fikade i säkert en och en halv timme medans hundarna vilade, sen gick vi på promenad över ängarna med två lösa hundar som njöt lika mycket som vi tror jag.
Det är så underbart att kunna åka i knappa 10 minuter och vara på landet, promenera över ängarna med utsikt över sjön och bara njuta av naturen. Man inser ju inte hur himla bra man har det!
Man bor mitt i stan bland alla affärer, trafik och hus överallt.
Ta bilen, åk i cirka 10 minuter och du har landet med ängar och skogar överallt istället.
Finns det nåt underbarare?
Stannar vi någonsin upp och njuter av allt det vackra omkring oss, eller rusar vi bara förbi det?
Jag tar tillvara på allt ialla fall, njuter så länge jag kan, och uppskattar det jag har.
Valmöjligheter!
Havet, så nära att jag känner havslukten och kan gå dit när helst jag vill.
Stadens brus och fart med affärer och människor som myllrar omkring.
Landet, med dess skönhet och lugn.
Varför klagar vi hela tiden? Stanna upp och andas för sjutton!!!
Kommentarer
Trackback
