~s0me0ne~

 Repro
2001-2009
I våra hjärtan lever han vidare för alltid!



Hans hjärta slutade slå under en tandfix hos veterinären den 7/8.
Han dog i mina armar, somnade in medans jag smekte hans rygg.
Hade jag varit mer uppmärksam och inte varit så illa till mods av tandresterna som veterinären
 plockade ut kanske jag hade kunnat upptäcka det i tid.
Ett vanligt rutiningrepp som gick snett.
Och jag förlorade min bästa vän, min bäbis, mitt liv!
Han var mitt allt!

Han var en underbar hund med sån stor personlighet.
Alla våra kunder på firman frågar efter honom, välkänd som han var.
Och det sliter hjärtat ur kroppen på mig att behöva förklara att han inte finns mer.
Jag gråter varje dag efter honom.
Aldrig trodde jag att det skulle göra så ont att älska någon.
Det var alldeles för plötsligt, så hastigt, ingen förvarning.
Jag hann inte säga adjö.
En sista kram, en sista smekning och en så kall tass.

Mitt liv tappade sin mening, ingenting ser ut som det brukar.
 Solen är inte lika stark, gräset och ängarna inte lika vackra, havet har tappat sin färg.
Och allt påminner mig om honom, allt han brukade göra, allt han brukade följa med på, han var ständigt vid min sida.
Jag kan inte göra nånting utan att tänka på honom, han fanns där hela tiden, var alltid med och hjälpte till eller bara fanns i närheten.

Och plötsligt fanns han inte längre, hur ska jag kunna gå vidare när han var mitt syre?
Jag tappar andan ibland och får en gråtattack, eller helt enkelt bara kvider och kryper ihop, tappar andan och tänker
HAN ÄR BORTA




Jag är helt förstörd och kopierar bara in detta från min hemsida.
Orkar inte ta tag i bloggar och liknande än, det är för tidigt.
Vissa dagar är lite bättre än andra.
Kvällarna kan vara rent ut sagt förjävliga, igår var en sån kväll och då följer natten med mardrömmar och sånt som tömmer mig på energi.
Livet blev plötsligt så tomt.

Tusen ljus brinner för min bäbis, som kommer leva för evigt i mina minnen.
Sov gott min älskade vän, vi ses igen!