~s0me0ne~

På att den satans dumma karlfan inte kan använda hjärnan.
Varför är man tillsammans med nån när man i slutänden mår så jävla dåligt att man hamnar på psyket?
Två st som bara bråkar och ställer krav och tjaffsar hela tiden, två som mår skitdåligt men ändå ska måsta tillbringa tid tillsammans.
Vart trillar förnuftet ut nånstans? Finns det ett hål man kan korka igen?

Han har sjunkit så jävla djupt i mina ögon nu att han befinner sig under skosulan bland skiten där.

När när ska livet gå tillbaka till det normala?
Kan satansdemonen ta och kliva tillbaka ner i helvetet där hon hör hemma?
Finns det nån som driver ut onda andar i närheten?
Jag behöver en sån, hon är inte mänsklig, det kan hon inte vara.
Jag är så förbannad att jag håller på att gå upp i atomer.

Jag förstår folk som begår mord, det går till en viss gräns sen orkar man inte mer.
När livet bara är pest och pina pga en annan människa som gör allt för att driva sin omgivning till vansinnes gräns, då förstår jag att folk dör.

Får jag en önskan så önskar jag så starkt och hett att denna människa blir inlåst för evigt, undanstoppad från allmänheten och att nyckeln blir bortkastad.
Hon borde inte få vara bland folk över huvudtaget.
Slutänden blir skit i alla lägen när hon drar fram.

Satansjävlaskithelvetesförbannadefanskap