~s0me0ne~

Jag är alldeles förstörd, kroppen är i uppror.
Jag hann inte ens säga hejdå och pussa på dom.
"morfar" öppnade dörren och släppte in Repro i baksätet och Leona i bakluckan med mamma Tigra.
Repro la sig till rätta han och såg så nöjd ut.
Som om han har åkt med dom hundra gånger och inte första eller andra.

Jag trodde jag skulle få ha dom kvar till eftermiddagen, det var jag inställd på, och så kommer dom vid lunch!


Om jag är så här upprörd över att lämna ifrån mig mina hundar till nån jag verkligen tycker om och litar på, hur skulle det då gå att lämna till ex en okänd.
Jag begriper inte hur folk kan helt plötsligt bara sälja sin familjemedlem som dom haft i kanske sex år, och inte ens bry sig nämnvärt om det.
Lämna ifrån sig sin älskade hund till nån för man inte har tid eller ork, en vuxen hund som man haft sen valp.

Det skär i hjärtat att inte ha dom runt fötterna resten av dan.
Men så nöjd som dom var dom små grisarna, så lär dom nog inte sakna mig!

Det känns i alla fall bra att veta att dom trivs och känner sig hemma hos "mormor och morfar".
Det kommer nog gå bra.
Det är bara ett mattehjärta som blöder lite över saknaden, jag får ju vänta ända tills i morgon eftermiddag på att se dom igen.