Jag behöver vila!
Jag håller på att slita ut mig igen nu.
Jag är trött in i själen, jag sover dåligt pga stress och tidiga mornar jämt.
När jag sover drömmer jag hela tiden, massa konstiga och stressande drömmar, jag letar saker måste göra något och vägen dit är kantad med hinder.
Jag slappnar inte av när jag sover och vaknar därför totalt utmattad och galet trött.
Jag funderar på hur sommaren kommer bli, hur länge jag orkar.
Jag passade ialla fall på att njuta rejält av värmen som var i helgen.
Jag led med Repro som mådde jättedåligt i värmen, han åt massa gräs och sprang ut med jämna mellanrum för att kräkas, vilket gick över med lite saftigt grönt gräs.
Jag hänger ihop i en skör tråd just nu, och jag ser inte fram emot helgen, den kommer bli så otroligt jobbig.
Vi ska var i två dagar på en kattutställning, från morgon till halv sen eftermiddag.
Lördagen stänger den kl 18, men tro mig, jag stannar inte tills dess.
För vi har även Söndagen att sitta där och vara pigga och glada.
Dessutom kommer Söndagen bli intressant, för Repro ska vara med inne i hallen bland 600 katter.
Senast idag försökte han dra omkull matte när en katt tänkte korsa vår väg.
Jag fattar inte hur jag lyckas hålla mig kvar på benen när han gör en "kasta sig fram allt vad han kan i kopplet manöver" och dessutom när jag har full koncentration på lillfisen som just bitit i halsbandet och blöder i munnen i såret efter operationen.
Hon satte dessutom in all kraft och kastade sig också fram i kopplet.
Jag väger 48-49 kg och lillfisen väger 23 Repro väger ca 33-34 tror jag.
Dom väger mer än mig tillsammans, och när dom kastar sig fram när jag inte är beredd alls, då blir jag häpen själv över att jag står kvar.
Jag har aldrig åkt omkull när jag varit ute med Repro eller nån av hundarna samtidigt.
Okej snubblat på dom och rasat i backen har väl hänt, men det är ju oftast när dom har fått fnatt och jag står mitt i deras framfart och tokryck.
Då far man ihop som en liten skräphög.
Ja ja livet går väl vidare.
Bara i lite mindre hastighet, jag hasar fram och svarar väl "goddag yxskaft" men då vet ni varför ialla fall.
Jag är trött in i själen, jag sover dåligt pga stress och tidiga mornar jämt.
När jag sover drömmer jag hela tiden, massa konstiga och stressande drömmar, jag letar saker måste göra något och vägen dit är kantad med hinder.
Jag slappnar inte av när jag sover och vaknar därför totalt utmattad och galet trött.
Jag funderar på hur sommaren kommer bli, hur länge jag orkar.
Jag passade ialla fall på att njuta rejält av värmen som var i helgen.
Jag led med Repro som mådde jättedåligt i värmen, han åt massa gräs och sprang ut med jämna mellanrum för att kräkas, vilket gick över med lite saftigt grönt gräs.
Jag hänger ihop i en skör tråd just nu, och jag ser inte fram emot helgen, den kommer bli så otroligt jobbig.
Vi ska var i två dagar på en kattutställning, från morgon till halv sen eftermiddag.
Lördagen stänger den kl 18, men tro mig, jag stannar inte tills dess.
För vi har även Söndagen att sitta där och vara pigga och glada.
Dessutom kommer Söndagen bli intressant, för Repro ska vara med inne i hallen bland 600 katter.
Senast idag försökte han dra omkull matte när en katt tänkte korsa vår väg.
Jag fattar inte hur jag lyckas hålla mig kvar på benen när han gör en "kasta sig fram allt vad han kan i kopplet manöver" och dessutom när jag har full koncentration på lillfisen som just bitit i halsbandet och blöder i munnen i såret efter operationen.
Hon satte dessutom in all kraft och kastade sig också fram i kopplet.
Jag väger 48-49 kg och lillfisen väger 23 Repro väger ca 33-34 tror jag.
Dom väger mer än mig tillsammans, och när dom kastar sig fram när jag inte är beredd alls, då blir jag häpen själv över att jag står kvar.
Jag har aldrig åkt omkull när jag varit ute med Repro eller nån av hundarna samtidigt.
Okej snubblat på dom och rasat i backen har väl hänt, men det är ju oftast när dom har fått fnatt och jag står mitt i deras framfart och tokryck.
Då far man ihop som en liten skräphög.
Ja ja livet går väl vidare.
Bara i lite mindre hastighet, jag hasar fram och svarar väl "goddag yxskaft" men då vet ni varför ialla fall.
Kommentarer
Postat av: Ägarn
Ja det kan man lita på livet hittar alltid nya vägar att gå vidare på.Sen så är det skönt å veta varför folk svarar goddag yxskaft.
Hasa vidare du och ha det så bra.
Trackback
