~s0me0ne~

Shit vad jag är stressad, jag har ångest och flippar ur totalt.
Igår när jag skulle borsta tänderna innan jag gick och lade mig, så insåg jag:
Vi ska röntga hunden på torsdag!!!
Det var inte det att hon ska röntgas för att se om höfter och allt stämmer, utan jag måste gå in på en djurklinik!!!
Hjärtat slår så fort bara av att skriva om det.
Jag tappar andan, och blir helt skakig i kroppen.
Jag stod med tandborsten i handen och bara tokgrinade igår kväll.
Jag har en känsla av att det kommer att gå åt skogen, inte med hunden utan med mig.
Jag kommer att gråta och hyperventilera inne hos veterinären.

Jag har sån panik och gråter och tappar andan redan nu.
Och pappa som var så hysterisk och inte ens ville röntga henne pga att hon måste få lugnande, han bryr sig inte längre.
Han följer inte ens med!!!

Det där jävla äckliga kräket han inte blir av med, som kallar sig hans flickvän, hon har dragit ner honom till sin nivå av elände och surhet.
Han är så grinig och elak nu för tiden.
Och alla hans beteenden och hela hans sätt tyder på en deppression, men säger man det åt honom skriker han väl åt en så håret trillar av av styrkan.

Jag är så glad att det är mina uppfödare och en kompis som ska följa med och göra det så jag har stöd av folk som förstår.

Tur jag har pollenallergi att skylla på om jag har rödsprängda ögon och snorar om nån frågar nåt.

Min lilla gogris vet inte vad hon ställer till med, matte är ett vrak...