~s0me0ne~

Jag är sliten!
Jag är van att lunka på i samma gamla takt hela tiden, göra samma saker hela tiden med några få undantag.
Jag är en slöfis utan dess like, jag gillar att bara slöa och göra saker som är lugna.
Hänga framför datorn på kvällen eller glo på en film, slöa i soffan, det är vad jag gör på min fritid.

Helt plötsligt fick jag en brukshund i knäet, som kräver att jag engagerar mig till 100%
Jag har börjat på kurs med henne och tycker det är jättekul.
Men det suger ju även energi, jag tränar henne på promenader och kvällar hemma på vändplan.
Engagerar mig och tycker det är skitkul när jag ser framsteg.

Så börjar cirkusen mitt i då.
"adoptivsysterns" hundar har fått löss och kliar halvt ihjäl sig, så hon frågar om min hund har fått det.
Jag tittar precis ut i hallen på hunden som sitter och kliar sig.
Kastar mig över henne och börjar gå igenom pälsen och hittar naturligtvis löss.
Paniken  Sture infinner sig, allt hon vidrört och sovit i och på måste tvättas och saneras,
hon måste3 få lusmedel som kostar enorma summor, och som det visar sig inte fungerar, trots att det står att det är för löss.
Då var jag beredd att ringa upp tillverkaren och föreslå vad dom kunde göra med sitt medel, exakt vart dom kunde stoppa det.

Jag tillbringade 5 dar/kvällar med att tvätta, städa hela lägenheten och plocka undan mattor och förbjuda henne att vara i sovrummet.
Jag sov på soffan i två nätter för att sovrummet skulle bli frizon och hinna bli ren.
Mitt i allt får hunden hosta och snörvlar som en liten gris.
Ringa veterinären igen, och få konstaterat att det förmodligen är kennelhosta.
Vilket knasigt namn på en förkylning, folk fattar nada när jag säger vad hon har, då frågar dom "har hon varit på en kennel nyligen då?"

Jag lämnar henne hemma från kursen en kväll och tar kompisens hund, samtidigt som det kommer två kursdeltagare med hundar som skrällhostar.


Hur dum får man vara?

Nu tror jag att det börjar lugna sig, jag håller min hund borta från alla vi känner med hund.
Det är aptråkigt, ingen att gå med vi kan inte hälsa på nån utan sitter på rumpen och suckar typ.
Då slår lössen till igen, förmodligen äggen som kläckts, och jag får då slänga in fisen i badrummet och tvätta henne med ohyreschampo som hon så snällt delar med sig av till matte som sitter på golvet i baddräkt.
Japp jag skulle också avlusas tyckte hon.
Vi slåss lite i duschen, hon biter i munstycket och tycker att jag ska sluta killa henne på tassarna mm.
Jag försöker förklara att man måste skölja ur medlet.
Jag vinner.


Jag är rätt sliten vid det här laget, för det är bara jag som tvättar och städar och har hunden hela tiden, pappa han sitter och slöar i soffan hos äckelkräket han i godan ro.

Det är tur att hon är en go-prupp och vi myser i soffan hon och jag på kvällarna.
Så igår kommer jag på den briljanta idén att ge henne en kokosnöt, hade läst på en hundsida att det var fler st som gav sina hundar kokosnötter att leka med.
Kul grej tänkte jag, och hon såg och lät rolig när hon sprang och sparkade den runt väggarna och funderade på vad hon fått för skumt.

Efter promenaden kommer jag hem och tittar på hunden, hon är alldeles bubblig och knölig på nosen upp mot ögonen.

Ringer uppfödarna och kommer ihåg när fisens halvsyster råkade ut för ett allergiskt anfall för några år sen, hon såg ut som en fotboll.
Åker hem till dom och hämtar kortisontabletter och konstaterar att svullnaden lagt sig lite, och det börjar gå ner ut av sig själv.
Phuu!

Hon börjar bli bättre i hostan och snörvlandet, hon snörvlar lite när hon sovit eller vilat, eller när hon använder nosen för att lukta på nåt spännande.

Kan det vara nog nu, slut på elände?
Jag är helt slut och sliten, dessutom har jag en granne som inte kan läsa, han fick en lapp i brevlådan om att han stampar och lever om kl halv sju på helgen, det uppskattas inte.
Jag satte upp en ny lapp i trappen, för jag tänkte det kanske är nån annan, med tanke på att det är 40 lägenheter som angränsar till min.
Men samma stampande och musikspelande + lite ommöblerande fortsätter varje helg.
Så sömnen är inte den bästa.
Jag funderar på att ta med mig dammsugarröret i stål och gå upp och fråga vad jag ska slå, huvudet eller knäskålarna, vad vill han bli av med?

Suck!
Jag ska i alla fall gå på kursen imorgon, sen skiter jag i om det är nån som blir sur för hon snörvlar, vad fan gör deras hundar då, hostar så det skräller.

Nu är det soffan som gäller, jag är så trött, dessutom har jag hunnit med bio under veckan också.

Jag var nyss in och skrev i Repros blogg, vill inte att den försvinner.
Jag måste ta mig i kragen och spara der allt som står där.
Jag klarade inte av att läsa det jag skrev sist, för det handlar om att han har tandvärk och vi har beställt tid hos vet för att titta på tänderna mm.
Det är så tomt, så enormt konstigt utan honom.
Han har ju liksom alltid funnits där känns det som.
På nåt sätt trodde jag nog att han alltid skulle finnas här med mig.
Det har varit en jobbig vecka igen, jag har måsta prata om honom då flera frågat efter honom.
Jag blir lite knäckt och dör en smula varje gång jag måste tala om vad som hände.
Det är då jag rasar ihop på kvällarna.
Jag gråter och saknar honom nåt enormt.
Jag har ju Leona, men hon är ju så liten ännu, och en odåga som testar mattes tålamod.
Jag älskar henne men ingen kan ersätta Repro, och jag jämför dom inte.
Förrutom när vi är ute och går, jag glömmer bort att hon inte kan allt som Repro kunde, jag kan inte ha henne lös efter en väg  eller vart som helst.
Hon kan inte alla kommandon och hon är en odåga som skäller på hundar, hon stannar inte när kopplet sträcks som Repro gjorde, han drog inte vidare då utana stannade.
Jag måste lära mig att hon är liten, hon är fortfarande bara barnet och kan inget ännu.

Och inte nog med det, nu har jag två beundrare som kräver uppmärksamhet.
Jag som trivdes så bra med att sitta i min lilla vrå och bara slöa.
Vad hände, gapade jag lite för högt ena dan om att jag var trött på att vara singel?
Nu har jag en som håller på att kliva ur ett förhållande, han dyrkar marken jag går på, men jag har inte lovat honom guld och gröna skogar.
Jag känner hans flickvän och gillar henne, så jag tar det lugnt och låter honom svammla en massa gulligt.
VI får se vad som sker längre fram, när han och hans flickvän har kommit överens om att dom är separerade och att dom inte är värsta fienderna.
Jag vill inte hamna mitt i det.

Sen har jag en jättemysig kille som jag bara pratat med på nätet, en kompis till en kompis.
Han gick på som en bulldozer och bjöd hem mig efter en timmes pratande eller mindre.
Visst jag gillar att basta, men jisses vad vi går på fort.
Han har två barn och är ett år äldre än mig, verkar jättemysig men jag vill nog ta det lite lugnt.
Jag blir ju lite "sätta tassarna i backen" när nån blir lite gåpåig.

Vi får väl se hur det utvecklas, jag har ju lite att göra som sagt med lilfisen, hon kräver allt just nu, om jag ska få nån ordning på henne.
Vi går ju kurs och allt, så håll en tumme för att hon inte skäller konstant förutom de sista 20 minutrarna varje gång vi är på kursen.

Nu ska jag gå och sätta mig i soffan, jag somnade i den igår med lillfisens huvud på mgen.
Hon låg bredvid och hade mig som kudde.
Lite mysigt, men jag blev lite förskräckt, enda gången jag somnar på soffan är när jag har feber eller är fullständigt utmattad eller utarbetad.
Jag hade inte feber kan jag ju säga.

Så ses nästa gång jag orkar engagera mig i bloggandet.
God kväll!