Men regnhelvete!!!
Jag är så otroooligt trött på regnet och att frysa. Det blir kallt och fuktigt i den här jädra källaren.
Jag avskyr att frysa, och mina naglar är blåa av köld. Jag kan ju inte ha hur mycket kläder på mig som helst, måste ju kunna röra mig också.
Vovven är bättre i alla fall, han sover lugnt och är piggare och gladare. Och jag sover på jobbet, på en uppblåsbar madrass från h-vete. Men det gör jag utan att klaga för hundens skull.
Får väl se när jag sover hemma, det blir nog inte före utställningen på söndag, vill inte ha en hispig hund där. Men nästa vecka har väl hunden landat ordentligt så jag får sova i min egen lägenhet igen.
Vettskrämd och årtionden äldre
Dagen går och det öser fortfarande ner, humöret sjunker, och plötsligt förvandlas man till en rodnande fjortis.
In i ateljén travar sångaren från TAKIDA med familjen och ska fota barnen.
Det är andra gången på några år dom kommer och fotar familjen, supertrevliga och jättesöta barn.
Jag säger att många av mina kompisar är totalt galen i hans grupp och om jag inte tar en autograf blir jag nog skadad för livet av allt stryk. ^^
Så genant att fråga efter en, det känns som att man är för gammal för sånt nu.
Men det var väl lite roligt ändå.
Sen kom promenaden som gjordemig 10 kg lättare och 25 år äldre.
När vi hunnit nästan hem i regnet började hunden att vingla och sänka huvudet, se allmänt förvirrad ut och kämpa för att få till styrseln på benen.
Jag flippar ur och kastar kopplet till mamma och sliter upp telefonen som ligger i en bajspåse för vätans skull och försöker få ner sedeln som följde med. Skakar så jag knappt kan ringa, pappa svarar och jag skriker i örat på honom att han måste komma med bilen OMEDELBART, jag kunde inte förklara vart jag var skrek nåt om nån jävla kyrka och Camilla försökte hitta nån byggnad som kunde förklara vart exakt .
Under tiden står Camilla och känner igenom baken och ryggen på Repro och masserar honom för att se om han har ont.
Plötsligt vänder han sig om och tigger godis, jag går några steg för att se om han fortsätter att vingla, men han är som vanligt och sätter sig och väntar på godis för han följde med i svängarna som om vi tränade lydnad.
Får sin godis och går nöjt hemåt som om inget hänt. Jag såg framför mig groggy döende hund med anfall i bilen nedåt landet i jakt på öppen djurklinik. Fick ringa pappa igen och säga att han var som vanligt igen, och att vi avaktar tills i morgon, och ringer veterinären då.
Jag kommer vara som en hök och kolla hunden om han lever hela tiden.
*var precis och tittade i soffan bakom mig om han andas*
Jag är helt slut och spänd som en fiolsträng, och jag lär inte slappna av i första taget.
Min hund betyder allt för mig, mitt lilla hjärtegryn.
Jag vill inte ens tänka på dagen vi måste ta Beslutet med stort B.
Det kommer att krossa mitt hjärta, så hundkräk se till att hålla dig frisk och leva länge för mattes sinnesro och hälsas skull!
*däckar av spänning i fotöljen*
Klantiga veterinärer
Spelar ingen roll vart man går så är det nån liiten tanig tjej som inte kan nånting och bara ser jättestressad och förvirrad ut.
Nu har det spridit sig till veterinärerna, nu har dom sommar-veterinärer som hoppar in i semestertider.
Jag var till veterinären med hunden ena dan, det blev mamma som följde med, för pappa ville stanna på firman plötsligt och tjäna pengar. Han som ränner stan runt annars och skiter i allt, när det gällde hunden då plötsligt vill han vara kvar på firman.
Hunden blir stressad och gnäller och piper och flåsar, vad gör veterinären?
Jo hon sätter igång och jollrar och daltar med honom.
Då blir ju hunden ännu mer pipig och stressad, jag och mamma håller oss lugna och daltar inte med honom.
Veterinären har lite problem, för hunden hoppar groda på bordet när hon ska undersöka rumpen på honom och håller på att ge upp.
Hon får dessutom gå och konsulterar en annan veterinär för att höra hur hon ska göra med slutresultatet.
Sen när hunden hoppar av bordet då veterinären släpper honom och sköterskan går en bit bort, ja då börjar hon jollra och gulla igen.
Hunden springer omkring och gnäller och vill ut, och hon sätter igång och låter "lilla bubben" och " huur ääär det lillbubbeeen?"
Sen har hon mage att säga att han är lite gnällig och pipig. Han brukar inte alls vara lika hysterisk när Trond tar hand om honom, den veterinären borde få pris för sin kompetens. Bästa veterinären jag någonsin stött på, han är lugn och metodisk, utan dalt, gör saker i lugn och ro och får hunden att slappna av.
Kan ju säga att det var sista gången jag gick med på att komma till nån sommarjobbare.
Klåpare som daltar och jollrar och sen gnäller över hur besvärlig hunden är.
*skakar på huvudet*
Joo det blev ingen meducin till hunden så den 24 Augusti blir det utställning.
*biter på naglarna*
Nu blir det hårdträning i uppställning för hunden.
Händelserik kväll
Ja min kväll var ju händelserik igår. :(
Började med telefonsamtal från min morbror som meddelade att mormor var dålig, hon har hjärtflimmer och trillar nästan av pinn ibland.
Kastar mig på telefonen till mamma och sa att hon måste hämta mig och åka till mormor, morbror ringer igen och säger att mormor har ringt efter ambulans själv, så då slapp man den övertalningen.
Kommer fram och mormor är jättedålig och tror att nu är det slut med henne, så då står man och försöker lugna henne och få hon på bättre tankar.
Ambulans ankommer och jag åker med i den, kommer till akuten och mormor är lite bätrre, men sur som ett troll.
Hon tror att nu kommer ingen tro mig för hjärtat har lugnat ner sig och jag åker in i onödan igen. Har åkt förr in akut med stroppig läkare som inte tror henne.
Mormor är 87 år och rätt stark och seg tack och lov. Jag hade hunden i bilen eftersom jag inte vill lämna honom ensam hos mig då han aldrig varit själv där. Så vi gick ut med honom emellanåt och han mådde bra men var lite sur för han fick sova i bilen själv.
Jag och mamma åkte hem vid 22 då vi konstaterat att mormor mådde bättre, misstänkte ny meducin som gjort detta med henne och hade rätt.
Men morbror väntade med mormor på läkaren för att få besked om hon skulle stanna.
Jag kommer hem och har en helt vild och galen hund med mig ur bilen, släpper honom som vanligt på ödetomten brevid huset.
Han skenar omkring jätteglad och hittar en pinne, springer lyckligt iväg med den samtidigt som jag ser nåt runt halvstort som studsar iväg.
En enorm stor fet padda, huuu, såg framför mig raderna på forumet här hur den hunden blev efter kontakten.
Glad att han missade den springer jag efter hunden som fått fnatt och hoppar ner för en lite över meter hög mur ner till gräsmattan framför vårat hyreshus. Där springer han omkring, rullar glatt runt och härjar.
Plötsligt brakar det lös ett fyrverkeri på andra sidan hamninloppet, hunden är uppe på benen på en sekund och flyger iväg bort i mörkret.
Jag skriker i panik efter honom och springer, han har dessutom hoppat upp på muren ca en och en halv meter hög på den sidan. Jag kastar mig efter upp och skriker allt vad jag kan, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Tankarna som far i huvudet, tidningsrubriker överskrifter i trådar där hundar sprungit bort för alltid far genom huvudet.
Jag springer upp för slänten mot kortsidan av huset, funderar på om hunden sprungit mot porten eller vidare upp för slänten mot vägen och skogen bakom den.
Ser en skitförbannad katt som knatar upp för slänten mot vägen. Tittar mot gången vid portuppgångarna och ingen hund, springer skrikandes mot slänten då jag tittar mot porten en gång till.
Där sticker det ut en nos, hunden sitter i porten och vill bli insläppt. *svimma*
Då rasar jag nästan ihop i en darrande hög. Imin hysteri berömmer jag hunden för att han sprungit hem istället för bort åt skogen, släpper in hunden som är lite panikslagen och jag som är helt slut och törstig skenar in i köket och slänger mig på kylen, hunden tittar förväntansfullt på mig och vill ha köttbulle. Han släppte snabbt rädslan och gick till matskålen och började äta torrfoder, medans jag stod som ett darrrnde vrak.
Gud så glad jag är att allt slutade så bra.
*svimmar lite igen av lättnad*
