~s0me0ne~

Det är 25 grader varmt i mitt sovrum, klockan är 20:46.
Och jag har säkert lika varmt i vardagsrummet där jag sitter och slöar.
Problemet är: jag tycker det är lite kyligt!


Alla andra håller på att dö av värmeslag under dagarna i värmen och solens gassande strålar.
Jag njuter och suger åt mig värmen och ljuset.

Ni får ju faktiskt tänka på att det är ca 20 såna här dagar MAX per år, med strålande sol, klarblå molnfri himmel och över 25 strecket på termometern.
Resten av tiden är det kallt, regningt, mulet, eller SNÖ vilket jag med nöje skulle slippa.
Jag bor nog på fel breddgrad, jag klarar inte av kyla.

Hade jag inte varit så hemmabunden och vill vara nära min släkt och familj, ja då hade jag nog bott nånstans där det är soligt och över 25 grader varje dag.

Nu får jag nöja mig med dessa få tillfällen.

Njut av livet medans ni kan, ta vara på solen ni som inte lider, den är så sällan på besök.

Jag har lånat ut lillfisen till min morbror, och han tycker hon är underbar.
Får se om vi får igen henne!


Hon är rätt charmig.

Vi tillbringade förra helgen ett par dar i hans stuga.
Men pappa var hemma hos sin lilla general och då fick han ha Repro hos sig.
Det är inte lätt att vara Lilla Fridolf, att inte få göra som man vill vid 55 års ålder, utan bli styrd av en snorunge på 23.
Men det är som man väljer själv det.
Man kan ju faktiskt ringa polisen och säga att man blir trackasserad och be om besöksförbud om inget annat funkar att bli av med henne och man inte får vara ifred.


Vi hade så kul i stugan, och lillfisen älskade det stället.
Att få vara ute hela dagarna och bara busa och bada i ån med Ragge.
Tjohooo!

I går ringde min morbror och frågade om han fick låna lillfisen i några dar.

Han och Ragge tyckte det var tråkigt utan henne.
Så nu ska vi åka dit till helgen och vara där jag och mamma och Repro, vi tar väl med oss fisen hem på söndag.
Jag går nog och funderar på hur jag ska lyckas fixa Ragge och Repro själv.
Morbror min har ingen riktig auktoritet över sin hund, det är ju första hunden han äger.
Och min hund blir lite kaxig när det är matte som är med och bestämmer.
Jag har packat stora väskan med bandage, blodstillande vadd, smärtstillande, alsolösning mm mm mm.

Hoppas det blir bra och jag kan slappna av lite ialla fall.
Det skulle bli väldigt varmt och soligt ialla fall.


Pratade med min morbror just precis och han talade om att lillfisen hade varit så duktig, hon hade hjälpt till att rensa nere vid ån.
Det låg en hel samling med pinnar och skräp på kanten som hon släpat upp ur ån, medans han röjt undan höggräset.
Hon älskar ju att bada den lilla token, så hon hade väl superskoj med att plocka upp sjunkna pinnar från botten hon.
Gullungen, 6 månader är den lilla tokstollen och har redan så mycket hyss för sig.


Ses när jag har uppdaterat bildsidorna.
Har lite över 100 bilder att beskära och fixa ramar på.

Jag skojar inte!

Brandlarmet gick för en stund sen, branddörren smackade igen med en smäll och sen började ringandet.
Jag gick ut och kände på dörren och gläntade på den, ingen rök eller eld.
Gick in igen, granntjejen ringde på och vi gick iväg genom korridoren till nästa, ingen rök eller eld där heller.

Huset är väldigt långt, från A till G, 7 portar och en lååång korridor genom hela huset med branddörrar.

Jag talade om för tjejen att folk är korkad och röker ibland i korridorerna och då går larmet.
Hon gick in och ringde 112 för att höra efter om nån ringt.
Jag gick nyss ut och konstaterar att det är ambulans, polis och brandkår i början på huset!

Det var inget falskt alarm.
Vet inte vad som hänt, men det luktar lite rök och dom pysslar om nån längre bort, vill inte ta med hundarna dit och vara nyfiken.

Fick just uppdatering, det var torrkokning och en person har förts till sjukhus.
Hur ska man kunna somna nu då, lite uppjagad och redo att springa ut med hundarna som man blev. Tog ut dom ändå, fler var ute och vankade utanför huset.
Tur det inte var allvarligare än så, otäckt, speciellt vid den här tiden på kvällen. Man blir lite nojjig över att man sover hårt och inte hör det, jag tror inte det hörs längre upp i trappen, för det var nästan ingen som reagerade över att brandlarmet gick.

Det var kvällens nyheter från mig.
Sov gott!

                                                                                                          

Jag är alldeles förstörd, kroppen är i uppror.
Jag hann inte ens säga hejdå och pussa på dom.
"morfar" öppnade dörren och släppte in Repro i baksätet och Leona i bakluckan med mamma Tigra.
Repro la sig till rätta han och såg så nöjd ut.
Som om han har åkt med dom hundra gånger och inte första eller andra.

Jag trodde jag skulle få ha dom kvar till eftermiddagen, det var jag inställd på, och så kommer dom vid lunch!


Om jag är så här upprörd över att lämna ifrån mig mina hundar till nån jag verkligen tycker om och litar på, hur skulle det då gå att lämna till ex en okänd.
Jag begriper inte hur folk kan helt plötsligt bara sälja sin familjemedlem som dom haft i kanske sex år, och inte ens bry sig nämnvärt om det.
Lämna ifrån sig sin älskade hund till nån för man inte har tid eller ork, en vuxen hund som man haft sen valp.

Det skär i hjärtat att inte ha dom runt fötterna resten av dan.
Men så nöjd som dom var dom små grisarna, så lär dom nog inte sakna mig!

Det känns i alla fall bra att veta att dom trivs och känner sig hemma hos "mormor och morfar".
Det kommer nog gå bra.
Det är bara ett mattehjärta som blöder lite över saknaden, jag får ju vänta ända tills i morgon eftermiddag på att se dom igen.

Jag håller på att slita ut mig igen nu.
Jag är trött in i själen, jag sover dåligt pga stress och tidiga mornar jämt.
När jag sover drömmer jag hela tiden, massa konstiga och stressande drömmar, jag letar saker  måste göra något och vägen dit är kantad med hinder.
Jag slappnar inte av när jag sover och vaknar därför totalt utmattad och galet trött.

Jag funderar på hur sommaren kommer bli, hur länge jag orkar.

Jag passade ialla fall på att njuta rejält av värmen som var i helgen.
Jag led med Repro som mådde jättedåligt i värmen, han åt massa gräs och sprang ut med jämna mellanrum för att kräkas, vilket gick över med lite saftigt grönt gräs.

Jag hänger ihop i en skör tråd just nu, och jag ser inte fram emot helgen, den kommer bli så otroligt jobbig.
Vi ska var i två dagar på en kattutställning, från morgon till halv sen eftermiddag.
Lördagen stänger den kl 18, men tro mig, jag stannar inte tills dess.
För vi har även Söndagen att sitta där och vara pigga och glada.
Dessutom kommer Söndagen bli intressant, för Repro ska vara med inne i hallen bland 600 katter.


Senast idag försökte han dra omkull matte när en katt tänkte korsa vår väg.
Jag fattar inte hur jag lyckas hålla mig kvar på benen när han gör en "kasta sig fram allt vad han kan i kopplet manöver" och dessutom när jag har full koncentration på lillfisen som just bitit i halsbandet och blöder i munnen i såret efter operationen.
Hon satte dessutom in all kraft och kastade sig också fram i kopplet.
Jag väger 48-49 kg och lillfisen väger 23 Repro väger ca 33-34 tror jag.
Dom väger mer än mig tillsammans, och när dom kastar sig fram när jag inte är beredd alls, då blir jag häpen själv över att jag står kvar.
Jag har aldrig åkt omkull när jag varit ute med Repro eller nån av hundarna samtidigt.
Okej snubblat på dom och rasat i backen har väl hänt, men det är ju oftast när dom har fått fnatt och jag står mitt i deras framfart och tokryck.
Då far man ihop som en liten skräphög.

Ja ja livet går väl vidare.
Bara i lite mindre hastighet, jag hasar  fram och svarar väl "goddag yxskaft" men då vet ni varför ialla fall.