~s0me0ne~

Jag fick spunk, man är väl superkändis, måste synas överallt.



Fan vad läckert!
Lite skryt sådär, båda hundarna har fått spunk också, går omkring och menar att dom är superkändisar och har egen fanclub mm.
Jisses!


Fast lite avis är ni nog allt, jag menar hur många har varit med på framsidan av tidningen Vogue?


Leona skryter sig blå om hur snygg hon är och att hon har egen fanclub med groupies.
Galna hund!

Hon vill att vi ska buga och bocka oss för Hennes Majestät Leona!
*himlar med ögonen*

Repro fnyser föraktfullt åt henne, och menar att han är minsann också kändis.


Jaja, galna familjen det är vi det!
Men vi är bra på det!

Tassa lugnt mina vänner.

PS: jag har blivit sams med min korkade far förresten DS

På att den satans dumma karlfan inte kan använda hjärnan.
Varför är man tillsammans med nån när man i slutänden mår så jävla dåligt att man hamnar på psyket?
Två st som bara bråkar och ställer krav och tjaffsar hela tiden, två som mår skitdåligt men ändå ska måsta tillbringa tid tillsammans.
Vart trillar förnuftet ut nånstans? Finns det ett hål man kan korka igen?

Han har sjunkit så jävla djupt i mina ögon nu att han befinner sig under skosulan bland skiten där.

När när ska livet gå tillbaka till det normala?
Kan satansdemonen ta och kliva tillbaka ner i helvetet där hon hör hemma?
Finns det nån som driver ut onda andar i närheten?
Jag behöver en sån, hon är inte mänsklig, det kan hon inte vara.
Jag är så förbannad att jag håller på att gå upp i atomer.

Jag förstår folk som begår mord, det går till en viss gräns sen orkar man inte mer.
När livet bara är pest och pina pga en annan människa som gör allt för att driva sin omgivning till vansinnes gräns, då förstår jag att folk dör.

Får jag en önskan så önskar jag så starkt och hett att denna människa blir inlåst för evigt, undanstoppad från allmänheten och att nyckeln blir bortkastad.
Hon borde inte få vara bland folk över huvudtaget.
Slutänden blir skit i alla lägen när hon drar fram.

Satansjävlaskithelvetesförbannadefanskap

Det lilla monstret är ju så söt att man bara smälter.
Hon sover så sött.



Det hände en stooor olycka i trappen i kväll.
Efter sovpausen sa jag dum som jag är, ska vi gå ut och kissa?
Visst tyckte hon, satte sig i trapphuset och kissade en stoooor pöl.


Jag träffade på en granne, tydligen, också som frågade hur det gick med valpen.

Hur vet han nåt om det, jag tror aldrig jag sett honom förr.
Men jag upplyste honom snällt om olyckan i trappen, och förklarade att hon är bara 10 veckor och hinner inte alltid ut.

Jag svor ve och förbannelse över min apfula utstyrsel, fulaste mössan i stan och jackan på trekvart och allmänt slö i stilen, eftersom han var skitsnygg.

Tror han är tillsammans med ryskan som bor under mig, men jag har bara sett henne själv jämt.
Förvirrande.
Jaja, alla trevliga män är upptagna, samma visa jämt, min tur som vanligt.


Kanske ska börja klä sig lite snyggare ifall man träffar på nån singel i trappen, vanligtvis träffar jag på folk när jag knatar ut i pyjamasen på kvällen.


Oops vad många smileys det blev idag.
Shit happens, eller var det kiss happens?

Ha det bra alla!

Jag konstaterade ena dan att vi betalat överpris för det lilla monstret.
Jag hittade en prislapp bredvid svansen på rumpen.
Hon kostade 32 kr stod det på den.
Hmmm hur kunde vi missa den, här har vi betalat 9,000:- för henne.
Vilket ockerpris!

Jag fick en order om att lägga in Sveriges trevligaste hundforum som länk på bloggen.
Tok gör som tok säger!



Here it comes!


Klickbar logga alltså!!!

Enjoy!

Trött och har ingen energi.
Problem med kroppen som håller på att säga upp sig.
Stress och omgivningens tryck påfrestar mig så till den grad att jag håller på att trilla ihop tror jag.

Jag gillar inte att inte veta hur läget är mellan mig och folk, är allt bra, är det ok?
Alla runt mig har egna problem och jag känner nu att vara bollplank är nästan för mycket bara det.

Hunden, det lilla monstret kräver massa just nu, men sover sött emellanåt, och på nätterna går det bra.
Repro är barnvakt och busar med det lilla livet.


Jag trodde förra veckan att jag hade blåskatarr
Men tji fick jag, provsvaret var, inga bakterier.
Nähä, vad är det då för fel?
Sånt tar på krafterna, läkaren tyckte att ja det kan ju vara nåt annat fel, ex på organet då. Jag vet inte säger hon.
Jag blir så less, det är aldrig nånting enkelt när jag får problem.
Sånt tär på mig, jag mår inte bra.
Tappat matlusten, går och grubblar, är trött pga jobb och lite sömn.
Fryser så jag huttrar emellanåt inne på ett kontor där det garanterat är 25 grader varmt.

Pappa driver mig till vansinne, han ska nu försöka vara kompis med sin fd flickvän, som ställde till ett helvete för oss alla.
Hon konstaterade att ett förhållande går inte, han är alldeles för bestämmande och vägrar göra som hon säger.
Konstigt?
När hon leker general och kräver lydnad till minsta vink.
Så nu ska dom promenera och umgås så istället, hur länge dröjer det då innan hon nästlar sig in här igen och kommer med sina krav och sen börjar helvetet om igen?!

Jag får knoster!
Allt är bara för mycket just nu, jag vill bara rymma till skogs och gömma mig ett tag tills jag fått stressen och allt ur systemet.

Japp, hon lyckades igen.
Hon kommer nog bli en lika stor pajas som Kiera lyckades bli.

I morse välte hon ut skurhinken i hallen, 10 liter vatten att skutta runt i, vilken lycka.
Vi har inte skrattat så mycket på länge, hon är så full i bus och tokigheter, vart har hon fått det ifrån?
Jag tycker hennes mamma är så klok och förståndig, visst, glad och sprallig, men såna hyss har jag inte sett.

Hon är en riktig liten skönhet, så otroligt söt.
Uppfödarna har storslagna planer för henne, kul att få ett sånt förtroende att dom låter oss, som har Repro och Kiera med sina pajaskonster runt henne få uppfostra lilltjejen.
Det ska bli utställningar så snart dom släpper in oss, Ella får öva ringdans med henne, hon som kan.
Jag står utanför ringen och tar åt mig äran.


Repro tittar tvivlande på grinden vi satt upp i ateljén, och han hade rätt, hon satte tassarna på den efter två dar och slet ner den med ett jätteryck.
Sen springer hon omkring och biter honom i benen och rycker honom i svansen, skäller ut honom och är rent ut sagt vild.
Han är så otroligt lugn och tar det mesta hon gör, såvida hon inte biter för hårt.
men han knuffar henne i golv och går undan när hon blir för jobbig.

Hon lär sig otroligt fort vad nej och gå och kissa och gå och lägg dig betyder.
Pekar jag på golvet och säger gå och sov eller lägg dig och sov, så tar det inte lång stund förrän hon ligger och "snarkar" sött.

Mattorna i hallen har små underliga fläckar som luktar citron, hmmm, vad kan det vara?


Hon trivs så bra och anpassar sig jättefint, bryr sig inte om kunderna om inte nån gullar med henne då ska det bitas.
Och pappa har hon lindat runt tassen alldeles, han är ju alldeles för pluttinuttig med henne, skämmer bort prinsessan ordentligt.
Tur hon har nån som uppfostrar henne också.


Vi kör två dar var, så vi orkar jobba, och hon funkar alldeles utmärkt med det, hon är ju med oss båda på dagarna så hon känner ju oss.
Lite längre fram får hon vara mer hos mig, lilla prinsessan.

Jag har passat på att ätit god middag när jag kan sitta i lugn och ro.
Fläskfilé och potatiskroketter med bearnaissås.
Supersmaskigt!

Nu ska jag snart slöa framför tv:n och sen blir det finalen på Top Model efter det ett långt varmt bad.

När sjutton ska kylan ge sig?
Jag fryser häcken av mig här.
Och snön den kan väl sugas upp tillbaka i himlen där den kom ifrån, jag blir galen på snöhögarna som skottas hit och dit.
Gångvägarna syns ju knappt, och lilla stigen på ödetomten som var så bekväm, den är full av snömassor efter traktorns bravader. Så nu hoppar man i djupsnö ner för slänten.


Slut på dagens babbel, återgår till tv:n igen.
Ses.

Natten gick relativt bra, lillpysen sov snällt, men Repro stackarn hade ätit för mycket ben, så kl 2 fick jag hiva upp valp på armen och springa ut med en hysteriskt bajsnödig Repro.

Hon sov snällt hela natten förutom vid två och fem då vi var tvungen att springa ut med stackars Repro, då tog det en kvart för lillfian att förstå att vi skulle fortsätta sova, för hon började busa hon.

Kl strax före 6 i morse fick hon nog, då ville hon kliva upp, men jag var totalt däckad av trötthet då och sa åt henne att gå och sova en stund till, hon protesterade lite men somnade och sov till kvart i sju.
Då rusade vi ut igen, Repro fortfarande lös i magen.
Han var inte så pigg, men valptoket var däremot pigg och glad.

Igår satt hon och tittade på tv, Simon och Tomas inredningsprogram, det var ju om ett hundcafé.
Jättespännande. Vickade på huvudet och var alldeles faschinerad.


Morgonen var fartfylld, och nu sover hon sött.
Repro har däckat i ena sacco-säcken han med.

Själv är jag inte lika trött som jag var igår, jag hade tydligen skrivit en massa tok som togs på fel sätt.

Jag var inte ens medveten om att jag skrivit det, så trött var jag.
Läste det på kvällen och bad att det skulle tas bort, utomstående förstår nog inte interna skämt tyvärr.
Jag mår jättedåligt över det nu, för jag menade aldrig att såra någon.
Det är ju inte första valpen vi har så jag vet ju vad jag ger mig in i, men lite måste man få gnälla.


Jag är för trött för att äta, vilket gör att jag ser ut som ett Biafra-barn, smal som en skrika.
Magen är helt insjunken, höftbenen sticker ut och jag är lite smågroggy.

Så vill man gå ner i vikt skaffa valp, eller tandvärk.


Mina kära uppfödare, jag ber om ursäkt.

Jag är officiellt utslagen.
Valpkoman inledd.
Dessutom gör ju glömd middag på jobbet inte saken bättre.
Och dom som känner mig vet att det enda i matväg i mitt kök är nudlar, potatismos och flingor.
Tro mig, jag ställer mig inte och gör nudlar och försöker äta.

Det blir några tuggor torra flingor ibland.
Ingen mjölk existerar här heller.

Jag skrattade åt lilla minifjanten som gav sig på Repro med ett våldsamt gruff, han såg skitkul ut.


Dom busade runt en stund i vardagsrummet och när han tröttnat så klev han upp i sängen, men serru det fick han inte, hon ställde sig på baktassarna och klängde på sängkanten och skrek efter honom.
Han blev så less så han klev ner och fortsatte busa lite, men jag fick stoppa honom när han började leka som med en stor hund, bita i frambenet och gruffa lite.
Hon blev ju jättepaff, och lite rädd.

Sen tog hon sats och gruffade högt och rejsade gärnet genom vardagsrummet och överföll honom.

nu sover dom sött båda två, Repro kom på att han kunde sova på golvet tills hon somnat sen gå till sängen, då hänger hon inte med lillskiten.

Får man gå och sova snart?
Jag är halvt medvetslös av näringsbrist och trötthet, hade ju vart bra om man hade ätit nåt annat än två mackor och en bit sockerkaka under hela dan när man glömmer middagen på jobbet.

Det blir tidigt i säng, ska bli intressant att se vart man  sover, i sängen eller på provisorisk säng på golvet.

att njuta av sin sista frihet när man har åkt på nåt skit, förmodligen blåskatarr.
Läkaren visste inte, det kunde vara det!

Hur ovanligt är det inte då, att jag ca en gång var femte år går till vc med nån krämpa och dom hittar inte nåt fel, det är konstigt och jag skuffas runt och ingen kan förklara felet.

Så är det ofta, den här gången inget undantag.
Jag går ju inte dit i tid och otid, utan enbart när jag känner att det är ohållbar situation jag hamnat i, det går inte över av sig själv.
Jaja, jag skulle väl få svar på Måndag om det var UVI eller kanske blåskatarr, inte säkert nåt av dom.
Men min tur hittar dom inget fel på provet.

Jag är van, men att ständigt vara kissnödig är jag inte van vid.

Och i morgon ska jag hämta monstret, får se hur roligt Repro tycker att det är när vi ska ha med oss henne hem.


Jag hittade den andra delen av tre i Sagan om Valhalla så nu är den komplett.
Nu när monstret dyker upp, då kan jag äntligen börja på serien, jag är ju lite petig och läser inte ettan innan jag har hela serien komplett.
Man vet ju aldrig hur länge det dröjer innan jag får ihop den.

Så nu ska det ommöbleras i vardagsrummet också.
Ut med bokhyllorna och in med en säng, ja en säng, bort med fåtöljen och gör om sängen till soffa.
Med möjlighet att få övernattningsbesök, man vet aldrig när det dyker upp nån galen liten tjej som vill sova över.
Pappa samlar ju på sig adoptivdöttrar lite här och var, och deras tillvaro är väl inte alltid så rolig, det är då dom trillar in hos oss.

Goungarna!

Jaha, jag hoppas allt går bra med mini och jobbet och Repro och och allt ni vet...

av sina sista dagar, timmar i frihet.
Det närmar sig med stormsteg.
Dagen med stort D.
Dra ett djupt andetag och inse att livet kommer aldrig att bli sig likt igen.
Ingen mening att se bakåt på de lugna mornar man haft och sörja.
Ta ännu ett djupt andetag och se framåt istället.

Allt du trodde skulle gå i sin sakta lunk kommer förändras drastiskt.
Dubbelt trubbel.
Lugna kvällar i fåtöljen, mumsandes chips framför tv:n i godan ro, glöm!
Hädanefter kommer livet rusa fram i 120 knyck, ingen rast och liten ro.
Detta lilla monster kommer stjäla all min energi och ordna kaos i kaoset.

Vad sjutton har jag gett mig in på?


Men skulle du kunna motstå detta monster?
Erkänn nu!
Hon är oemotståndlig.
Hoppas bara hon sover sött och mycket.

Jag har hela tiden sagt att Indien och Kina är helt galna länder med konstiga sjukdommar och konstigheter.
Och jag vet inte vad jag ska säga, det räcker väl med att visa detta från Aftonblaskan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4303860.ab

Det står ju knepigheter varje vecka om dessa länder.
Har dom svampiga hjärnor eller?
Jag är mållös.