~s0me0ne~

Jag har fått fnatt!
Ungerfär en vecka tills hundvalpen dyker upp och skapar kaos, då får jag för mig att måla om och börja greja med skåpluckor mm.

Man är ju dum som en gråsten!

Jag började lite fint med hall-lampan vid sovrummet.

Under konstruktion!


Inte världen vackraste innan, men med lite svartfärg får den ett nytt utseende.
Ska åka till affären med namnet jag inte kommer ihåg nu, efter jobbet, och köpa nåt roligt man kan måla eller klistra på.

Den blir nog fin tillslut.
Sen hittade jag en burk med lavendelfärg också, hmmm, undra vart jag ska kladda det då?

Indianen, det är bara att blunda när dom bilderna dyker upp.

Det färdiga  resultatet på lampan återkommer jag med när jag målat den en gång till så den inte ser så skabbig ut.

Pözz Lillan!

Ni vet att ni ska skriva kommentarer.

Vad är det för fel på dagens ungdom?
Lata och petiga, modemedvetna och stor i käften.
Vill inte göra nåt som kräver lite energi, sitta på stolen och se vacker ut och pillra med sina sms, det är allt dom duger till.

Man ber dom göra nåt och det blir gjort en liten del, sen orkar dom inte.
Det är jobbigt att behöva göra nåt.

Inte fan var vi så när jag var ung!!!
Då jobbade man om nån sa åt en att jobba, man gnällde inte och klagade över naglarna och kläderna.
Då var det nästan en handflata över örat om man inte gjorde som ansvarige sa.

Jag blir galen på alla dessa praktikanter som pappa drar hit, dom är ju ta mig fan  för fin allihopa för att göra något.
Lata jäklar som kommer och går som dom vill, passar inga tider, skiter i om man säger åt dom att komma i tid.
Han får ta hand om dom alldeles själv, jag tänker inte stå här och laga mat till lunch åt nån lat jävla flicksnärta som sitter på ändan och babblar om sitt sexliv och pojkvän och hans ex och hur livet är så jobbigt med skolan.

Been there done that, men inte fan satt jag och gnällde som en bäbis om mitt jobbiga liv och att jag var mobbad inför praktikchefen.  Det tog man med andra, kompisar och liknande.

Hur sjutton tror dom att dom ska få ett jobb när dom går ur skolan, dom har ju inga ansvar för fem öre nu, och om man lägger nåt på dom så springer dom skrikandes därifrån, INGET ANSVAR ÄR DU DUM I HUVUDET. JAG TÄNKER INTE GÖRA NÅT.Blir svaret.

Dumpa hela högen på en öde ö så dom får veta  hur det är att överleva och göra rätt för sig.
Sprid ut dom på olika ställen, träskmarker och öde savanner, grisfarmar och liknande.
Sätt dom i jobb, där det inte finns varken tv, telefon eller internet.
Låt dom fatta att livet är mer än bara sitta och vara snygg.

Lillan på dåligt humör tack vare korkad praktikant som har ca 2 hjärnceller, varav den ena hoppar på kryckor!!!

Man funderar rätt mycket när man diskar, låter hjärnan vandra fritt, funderar över livet.
Jag har just diskat en monsterdisk, tillsammans med Phil Collins, han får hjälpa mig med disken jämt hädanefter.
Den mannen kan verkligen sjunga, hans låtar smälter in i sinnet och man bara kopplar bort världen utanför.
Sorg blandat med fart och kärlek.

Find A Way To My Heart
Find a way to my heart, and I will always be with you
From wherever you are, I'll be waiting
I'll keep a place in my heart, you will see it shining through
So find a way to my heart, and I will, I will follow you

This journey's not easyfor you, I know
If your footsteps get too faint to hear, I'll go
Cos you know, questions are never that easy
And never the same
You have the answer believe me
If you have the faith

Find a way to my heart...

Time may come, and time may go, I know
If you should call out for me, I'll go
But you know, there is a code to be broken
I wrap it around
Without a word being spoken
Without a sound

There's a reason I hide my heart
Out of sight out of mind
And when I find out just who you are
The door will be open for you to..

Find a way to my heart...

Jag är en väldigt komplicerad människa, släpper inte gärna in nån i mitt liv om jag känner minsta lilla tvivel.
Läser av folk och ger dom en testperiod.
Fungerar det inte, dumpas dom sakta och försiktigt, ibland så fint att dom inte ens lägger märke till det förrän jag är borta. Men känner jag att dom är perfekta för mig och att jag trivs från första stund, då släpper jag inte taget.
Då kan jag kämpa för vänskapen tills jag nästan blir kriminell, om jag känner att den är besvarad utan tvekan.

Jag är en sån människa som smyger omkring och är lite osynlig när jag vill, jag håller mig i bakgrunden och betraktar.
Kopplar jag på min "vilda" sida blir folk chockad eller helt enkelt förvånad, för jag är för det mesta lugn och liten och gullig i sättet.
Jag har upplevt saker under min uppväxt som har både stärkt mig och försvagat mig.
Inte många vet varför jag är så avståndstagande och jag pratar inte om det.
Folk får helt enkelt ta mig som jag är, jag önskar att jag hade mer självförtroende och vågade mer.
Jag stänger ofta av om jag blir pressad, situationer jag inte känner mig trygg eller säker i dom blockerar jag mig för.

Mina vänner undrar ibland varför jag backar och blir tjurig och vägrar, men det är helt enkelt för att jag inte känner mig säker, jag kan inte släppa taget och låta mig falla.
Även om jag litar till 100% på vännen så är det mig det hänger på, det är jag som inte klarar det.

Jag ber ofta om ursäkt och frågar om jag är ivägen eller om jag stör, har alltid varit sån, jag vill inte vara till besvär för andra.
Jag kan gå med blodet rinnandes längs benet utan att säga nåt för att vi inte ska bli sinkade till något planerat.
När jag var liten gick jag med skoskav som blev till rinnande blodig blåsa på foten i Grekland, jag var där med mormor och morfar och min morbror, alla blev förskräckta och undrade varför jag inte sagt ett knyst om att jag hade fruktansvärt ont.
Jag svarade då att  "ingen fara, jag vill inte besvära" jag kopplade helt enkelt bort smärtan och fortsatte gå.
Mormor fick naturligtvis ett frispel och plåster och bandage inhandlades i första bästa affär.
Vad jag försöker säga är att jag har alltid varit försynt, jag vill inte märkas eller besvära.
Tjata på mig i lagom dos för att få mig att förstå att jag inte är till besvär för att jag ska gå med.

Jag är en väldigt komplicerad person med trasig själ, som inte alltid syns för de omkring mig, jag visar det på mitt sätt.

Tyck om mig som jag är
och inte som jag borde vara
Jag är den jag är
Och alltid kommer att vara

Jag började morgonen med att äta lite frukost, sen kom Anna på besök.
Goare tjej får man leta efter, hon har humör som få, och det tar länge för henne att tina upp.
Men när man väl lärt känna henne då är hon störtmysig.
Hon var hungrig så vi gick ner på bageriet för att köpa lite bröd, vad kommer jag till jobbet med om inte en tårta.
Bagerimästaren vågar inget annat än ge mig en tårta eller ett par bakelser ibland som är gårdagens, och ska slängas, är jag där då så får jag nåt gott.
Han hade en näradöden upplevelse ena dan då han slängde en hel plåt med prinsessbakelser mitt framför näsan på mig.
Så jag fick en tårta, min favorit dessutom, att smaska på tillsammans med Anna.

Sen under eftermiddagen fick jag nog av bildredigering, så jag stängde av datorn och kopplade ur alla sladdarna.
Nu tror ni säkert att jag fick ett bryt och tänkte göra något galet med datorn, typ slänga den i buskarna utanför dörren eller nåt.

Men nej, jag satte i ett ljudkort alldeles själv och fick tillbaka alla sladdar och pryttlar.
Kopplar på strömmen och det FUNKADE!!!

Gissa om jag var förvånad, det brukar aldrig gå så smidigt.

Min dag har varit rätt bra, ända tills promenaden, då var det snöstorm med blötsnö och små iskristaller som försökte sabba synen för en.
Damn vad ont det gör att få små små isbitar som ska föreställa snö i ögonen i vindhastighet snabb.

Jädra snöstormen Sture att drabba Mellersta Norrland!!!

Ja jag älskar verkligen den här smileyn

Sova till kl 11 på förmiddagen, även om jag gått och lagt mig kl 1,30 på natten.

Dricka kaffe efter kl 15,30.

Låta bli att äta middag för att jag ätit så mycket på förmiddagen.

Tänka "jag har nog nåt att tugga på hemma" då jag borde veta att det finns aldrig nåt att äta i mina skåp.


Det slutar bara med att jag somnar efter kl 3 på natten/morgonen
och mår som en krockad gnu dagen efter, när jag ska upp kl 7,15.
*kämpar för att hålla ögonen öppna*

Jag mår verkligen som en krockad gnu!
Döende av trötthet...
Mitt humör lär ju vara på topp idag, provocera mig gärna om ni har dödslängtan.

i sin blogg att man är kåt som en gnu?
Att man är fullständigt galen i vampyrserier och praktiskt taget dregglar över skådisen i serien Moonlight?
Att man totalt älskar internet för att man hittar allt där?
Som serien Moonlight, och ser 5-6 avsnitt i sträck efter varandra och bara sucktar och drömmer.
Eller är det lite för vulgärt?




Min favoritvampyr!
Jisses, man kan ju inte tro att jag är 32 år.

När temperaturen står på det här gradtalet?



Tiden stämmer inte.
Men temperaturen är väldigt verklig.


Nu är det bara -19
*muttrar om frostskador på näsan*

Ses senare om jag inte blivit en isglass.



Jo jag satt och lekte i photoshop istället för att jobba, här är resultatet.




Japp, jag är barnsligt förtjust i fantasifulla serier och vampyrer på tv.
 

Ja jag är en riktig fjanthög.
Jag tycker det är så kul med sidor med smileys och avatarer och bilder.

Jag hittade en rolig sida där man kan göra saker själv.








Jag är barnsligt förtjust i allt piller och mekande med sånt här.

Testa själv, så får du se hur roligt det är.
http://www.superpimper.com/

Allt känns så mycket lättare, roligare och bättre nu.
Undrar varför?

Men jag har ju dragit på mig ett monster som ska uppfostras och skötas om det närmaste året.
Faaaaaaaan vad lite sömn det kommer bli.

Bli inte förvånad om jag somnar mitt i ett samtal under de närmaste 6 månaderna.


Jag insåg att det måste ske en ändring på hemsidan våran också.
Vad sjutton ska jag döpa den till nu då?
Lilltrollet får det stå för det var ju Repros sida från början, men nu kommer ju Leona att vara inblandad också.
Det blir omstruktuering (vilket krångligt jädra ord) ordentligt på sidan och omdöpning av den.
Jisses, måste börja filura på det också och komma på nåt bra.

Suck!
Vad jag ställer till det.
Men vem kan motstå något så sött?


Nu är jag lite trött, har pratat i telefonen i nästan två timmar.
Jag har nog snart pratat med alla i familjen, släkten och vänner dvs mina helt legala uppfödare, dom var ju bara adopterad förut, nu kan jag ärligt säga att dom är mina uppfödare.
Jag hann bara innanför dörren så började telefonen ringa, sen har jag pratat ständigt i den.
Phuu!

Nu ska jag strax sätta mig framför tv:n en stund och titta på Bones.
Dricka ett glas vitt vin, har en skvätt kvar, om den går att dricka, inte helt säkert då det är en skvätt kvar i påsen.
Pappa har gotrollet och jag slappnar av ensam hemma utan att bry mig om nån.
Vill inte att han ska känna sig otrygg i och med att det smälls fortfarande och skjuts raketer, om jag luktar alkohol och är lite "bedövad" i reaktionerna.
Han är en känslig liten själ.
Och igår sköt nån en tjutande raket när vi busade på ödetomten, så han flydde hem till porten.
Jag vill inte dricka alkohol när jag har honom och det fortfarande är lite spänt när vi är ute, vill att han ska känna trygghet med mig.
Hade jag haft eget hus med inhägnad tomt hade jag nog druckit ett glas vin utan problem, men nu måste jag gå en liten bit för att kunna rasta honom. Och det är hus och bilar överallt, inte bra.

Ååååhh, ett eget litet hus, 3 rum och kök, det skulle vara underbart.
Med staket runt en lagomt stor tomt, som hundarna kan springa omkring på.

*drömmer mig bort en stund*

Så var det bestämt!
Den 8 Februari kommer Leona in i familjen.
Jag har tydligen gått och skaffat mig en hund, som pappa får betala och hjälpa till med.

Det underbara är att det är en tik, våran hane som vi har nu, han är ett egensinnigt litet troll med så mycket egen vilja.
En tik är mer följsam och lättare att ha lös och lyssnar bättre.

Jag älskar verkligen Repro, han är en sån härlig personlighet och han har rubbat av sig på Lillan.
Så hon är också en riktig pajas, vilket jag hoppas den lilla Leona också kommer att bli.
Hon ska få växa upp och utveckla sin personlighet och ta åt sig av våra hundars hyss och egenskaper.

Det har äntligen sjunkit in nu, jag hyperventilerade nästan igår kväll.
Jag var inte ens säker på om pappa hade förstått att jag sagt ja till en hund.

Men den här hunden kommer jag att uppfostra, pappa har allt gratis, det har inte jag.
Så den här gången ska jag ha lydnad på hundskrället som jag vill.
Repro gör ju lite som han vill med minstingen i familjen.
Han är ju pappas hund i grunden, så han lyssnar ju mest på honom.

Så Leona kommer att bli min, vilket han vill eller inte.

Ska försöka låta bli att drömma om att jag är hos uppfödarna och rusar omkring och försöker hålla ordning på valparna i natt.
Det var jäkligt jobbigt må jag säga, dom var väldigt ostyrlig sprang åt alla håll och kanter och jäklade smed mig.
Jag hade fullt sjå med att vara barnvakt tydligen, åt små ligisterna.
Men nu är jag lugn så jag sover förhoppningsvis bättre i natt.
Trodde jag ja, jag som redan har sömnsvårigheter, ha!

Jag inser ju att det kommer bli liiite sömn det närmaste året.
Så jag får väl börja anpassa mig nu, skippa öronpropparna och börja vänja mig vid ljud när jag sover, så jag har koll på valpen.

Jag kommer inte få sova någonsin känns det som.
Grinmonstret anfaller.

Jag ger upp och anpassar mig så gott det går.
Men monstret får lära sig att sova länge på helgerna så det så.

Jag har tydligen gjort nåt bra nu, jag har väl samlat på mig en massa goda gärningar eller nåt.
För med lååånga mellanrum så får jag en massa grejer på en och samma gång.
Nu har det visserligen trillat in positiva grejer ett tag, och jag har varit givmild till det kosmiska tydligen.

Först
♦The wicked witch is gone
Andra
♦ jag samlar sparar och kommer på ideér för att köpa lilla Leona, hundvalp
Tredje
♦Jag var inne på en blomsteraffär med kompis och upptäcker att jag har blomstercheckar för 700:-
Fjärde
♦Jag fick en hel kasse med tröjor och linnen av min kompis, hon kunde inte ha dom längre, och hon köper endast märkeskläder. Använder dom litegran och sen växer hon ur dom.
Femte
♦Jag är skitnöjd med bloggens utseende och alla positiva kommentarer jag får
Sjätte
♦Det går mycket bättre med min hund och hans lydnad och skotträdsla
Sjunde
♦Jag "ärver" jackor av en kompis dotter som har samma storlek och är superkräsen.
Använda ett par gånger och sen dumpad. Även detta märkesgrejer, tonåringar och deras modehysteri ni vet!

Mitt självförtroende har fått sig en kick rakt upp i det blå.
Jag mår bra
Min omgivning är mycket trevligare och mår bättre.

Det du ger med ena handen
Får du trefalt tillbaka i den andra
Gott som ont

Hur man kan gå ner i vikt av att vräka i sig julmat, pizza, hamburgare, chipspåsar och massa godis?

Jag har verkligen stoppat i mig en massa elände och under nästan en vecka blev det inga promenader alls pga skotträdd hund.
Jag har gått ner ett kg tror jag, inte riktigt säker på vad jag vägde innan jul.
Men till och med med kvinnliga förbannelsen då man är uppblåst och allmänt fet så är magen helt platt.

Jag begriper ingenting!
Nu har jag i och för sig gått som vanligt i flera dar, men det spelar väl ingen roll, jag går ju samma rundor som vanligt.

Knas!!!

Jag är konstig, jag vet!

Nu börjar dom samlas!
Liken efter julen.
Nyttjade, använda och värdelösa.
Nånting jobbigt som ska tas om hand, motvilligt.
Stök och suckar, var gör man av detta elände när dom inte längre är önskvärda?
Utslängda på gården eller utanför grindstolpen, till allmän beskådan.
Funderingarna över hur dom ska återvinnas börjar.
Har man eget hus med öppenspis eller panna i källaren är de helt plötsligt behändiga att göra sig av med.
Men för de som bor i hyreshus eller i villa utan möjlighet att elda då?
Det är där de landar utanför som bortkastat skräp.

En kort tid strålande och vacker för att sen bli raggig och ful.
Utslängd och bortglömd.

Ja jag pratar om julgranarna som pryder uppfarter och komposthögar!

Tog mig knappt ur sängen i morse, *host* förmiddags menade jag.
Jag var ledbruten av gårdagens promenad med hund som slet och drog hela vägen nästan.
Vaknade halv elva, tittade på kl och konstaterade att halva dan hade gått.

Camilla ringer och säger att vi ska åka och spåra om en timme.
Jäääääy, kastar på mig kläderna och ringer pappsen.
Måste ju ha frukost först.

Vi åker iväg, efter lite bråkande med kameran och letande av grejer som skulle med.
Kommer fram och möter Marie med King.
Vi knatar iväg med stora steg in i skogen och lägger spår åt alla håll och kanter.
Vimsar omkring lite och yrar.
Den enda som var fokucerad var Camilla.
Sen blev det dax att hämta King ur bilen.
Han är en tonåring med mycket energi och superglad och sprallig.
Han och Marie blev förvirrad för det luktade för mycket och Marie blev stressad.
Vi hade tre spår var och Marie kände att det funkar inte.
Men dom måste tänka på att dom är nybörjare, man kan inte förvänta sig att den glada goskiten ska fatta på nolltid vad som förväntas av honom.

Sen var det min tur, ve och fasa.
Vi vimsade lite igen, men han var också lika framåt, luktade ju massor.
Fick påvisa spårbörjan och första spåret vimsade han omkring lite.
Inte nöjd.
Nästa tog han väldigt bra, men, nästan frame vid slutet så kliver han två steg åt sidan och gör en fin hög mitt i en granruska.
Sen fortsatte han som om inget hänt och hittade sina köttbullar och fick massa beröm.
Sista spåret visade jag lite också vart han skulle börja men det tog han klockrent hela vägen om jag får säga det själv.

Jag var så nöjd, och Marie som jag just förklarat att vi var nybörjare för gillade inte mig vid det tillfället.
Hon var så avis sa hon. Jag blev lite ops.
Men vi gjorde ett till åt King som var lättare och det följde han jättebra.

Sen åkte vi hem, bytte jacka och rände iväg mot Sidsjön och promenadstråket runt där.
Mamma fasade för det för sista gången vi gick där så blev vi nästan knuffade i diket av fisförnäma jävlar som skulle prompt hålla sig på samma sida som oss.
Jag försökte möta folk med hunden på min vänstra sida och mot diket, men serru det passade inte herrskapet som gick där inte.
Jag skulle gå med min hund på andra sidan och ha honom mot folket vi mötte, hundar och barn och allt möjligt.

Så vi började promenaden, min hund slet och drog, skitkul där hade vi inte varit på några år.
Och det var massor med folk, hundar överallt.
Vi hade en framför oss, och det var stor yta att gå på som tur var.
Camilla gick först och banade väg för oss.
Repro mötte säkert 15 hundar om inte fler.
Inte en enda sa nåt morrade eller gjorde utfall.
De var bara glada nyfikna eller backade ner i kanten av osäkerhet inför tre stora schäfrar.
Min hund reste inte ens ragg, han sa inte ett smack, han gick fot och tittade knappt på hundarna vi mötte.
Stora som små.
Alla samsades vi om området och det gick så jävla bra.

Jag är så jublande glad att jag håller på att spricka.
Nu sover pysen i soffan i godan ro, förmodligen helt slut.

Jag vill även tacka alla makter för värktabletten, det är en bra uppfinning.
Mot värkande lår som protesterade i morse, blev nu mer slitna av promenaden runt sjön då han fick gå fot i protest.
Sen mensvärk på det.
Jag kunde inte röra mig när vi kom hem.

Nu ska jag sätta mig och se på tv och äta godis.

Om det nu måste vara vinter, så ska det vara så här hela tiden.
Fast inte riktigt så kallt då, 16-18 grader minus är liite för kallt,
-5 duger alldeles utmärkt.
Det håller snön på plats.




Frostig vass på en frusen sjö.
Så vackert, men jag gillar inte vintern, näpp, skulle inte gråta om det vore sommar året om.


Idag på promenaden var det två ungar som sköt raketer som tjuter, vovven flippade ur och ville hem, men jag sa i lugn ton, "följ Gabbi, gå till Gabbi"
Problemet var att hon blev taggad av det tror jag, för hon började gå igång och skulle dit till raketerna och "döda" dom.
Repro blev då lite förvirrad, för han kom av sig lite, han slutade nästan dra när Gabbi blev uppspelt.
Han drog inte hemåt, han drog framåt.
Han var lite skakis en stund för det var inte en gång dom sköt, utan säkert 7 raketer med lite mellanrum.
Camilla flippade ur och vrålade åt dom, precis som jag ville göra.
Jag har ju hotat att slita huvudet av ungar förr , till och med fått en unge att kissa på sig av skräck.
Men den här gången var jag lugnet själv för min hunds skull.
Jag brydde mig inte om dom, och han slppte det snabbare än jag trott. Och vi gick en lång promenad och han var bara lite stressad men han busade med mig lite till och med.

Så glad att det gick bra.
Jag älskar verkligen min knäppa lilla vovve.

Men det skulle vara kul med en liten tjej, en liten Leona kanske.
Kvinnlig variant av Leo, eftersom både pappa och jag är lejon.
Så nu smörjer jag pappa, knuffar han i den riktningen.
Men vi får se, måste ju bestämma oss snart så inte uppfödarna går och tror att han ska ha en och så säger dom ifrån till nån och i slutänden sägar han nej.
Då åker han på moppo.

Måste ju erkänna att jag blev lite inspirerad av en viss Indian till att lägga in mina vassbilder.
Man måste ju visa sina alster.

Sitter just och lyssnar på min nya favoritkanal.
Rock och bara rock, från alla tider.
107,8 om jag inte tar helt fel. Det är ju så nytt.

*myser*

Och där kanske jag lyckades, men bara kanske.
Här grejas det hejvilt.

Och jag lyckades inte, hmmm. mekar vidare.

Nu har jag grejat, petat, ändrat, svurit, kliat mig i huvudet, utropat jaaa, funderat, letat, mekat och äntligen är jag färdig, tror jag.
Nu ska jag se om jag är nöjd också.
Har grejat och blivit imponerad av mig själv.
Jag känner mig rätt nöjd, för det var ingen lätt grej jag gav mig in på, tro mig.

Jag menar, fattar du nåt av det här?

Gå ner till kodraden som heter /** Entry headers **/

Nedanför den raden, så finns det ett antal kodrader, som ser ut ungefär så här:

h3 {
font-family: arial, verdana, sans-serif;
font-size: 13px;
font-weight: medium;
color: #ffffff;
background:#000000;

Nånstans där ska man peta in textstilen eller färgen, och det är mycket sån text, en jädra massa att hitta bland.
Och hur ska jag veta vad allt är, det står ju inte på svenska direkt.
Men nu får jag väl se resultat om nån kommenterar mitt verk.

Säg nåt!

Jaha, så var eländet över!
Både året och firandet.

Jag hoppas en viss herre kommer ta sitt förnuft till fånga nu när han blivit dumpad och inte börja jamsa och smöra mer.
Dom två är som eld och vatten, motarbetar varandra hela tiden.
Han är impulsiv och hon fast i sina principer
Han tjurar och hon surar
Mer destruktivt förhållande får man leta efter, hur kan två människor vara så dumma?
Att fortsätta kämpa mot varandra och kalla det förhållande och må så dåligt och ändå se så oförstående ut när man säger det åt dom.

Obegripligt!!!

Hoppas året som kommer blir vettigare, mer harmoniskt och kanske men bara kanske en luden familjemedlem rikare.
Men det hänger på att få pappa att svara på frågan, ska vi ha en till hund, ja eller nej?
Ska det vara så svårt?


Nyårsafton gick rätt bra, hunden var ganska lugn eftersom vi tittade på en rejäl action med massa biljakter och oljud.
Han sov i soffan ända tills det satte igång ett rejält fyrverkeri vid kvart i tolv.
Då flög han ur soffan med hög svans och stormskällde.

På tolvslaget däremot blev han stressad och försökte gömma sig lite här och var, vankade omkring och såg olycklig ut.
Men mer än så var det inte. Jag är väldigt glad åt DAP mojängen i eluttaget.
Idag är han pigg och glad, det har inte hörts några smällar. men det kommer nog. Dom håller alltid på i flera dar efter.
Så det blir ordentligt tag i kopplet och korta rundor i ett par dar.

Kanske åker vi ut på landet en sväng i helgen och knatar omkring på isen, i lååångt koppel, tyvärr.
Nu när snuvan är bättre så kanske man kan pussa på en av valparna också. Dom är ju riktiga små hundar nu, går omkring och tittar på en om man sätter sig ner.
Ska bli så spännande, har aldrig varit i närheten av så små valpar, och det är så kul att se dom växa.


Nä nu är jag hungrig, så jag ska göra som Kineserna
ÄTA!