Sötgrisen Ruggige Ragge!

Min morbror har ju skaffat hund.
Den är lika stor som en mindre häst.
Men så otroooligt söt, och bara världens goaste och snällaste.

Problemet är väl att "50 kg" gosighet kan bli liiite väl häftigt ibland.
Men vem kan motstå en liten puss från det här gotrollet?


Han ville verkligen inte vara med på bild, så då leker man struts, stoppa ner huvudet vid golvet så man inte syns.


Fick inte med hans bekymmers-rynka mellan öronen, han är så söt när han veckar skallen och tittar på en med sitt runda huvud och lite undrande blick. ♥
Ska försöka få kameran att inte sluka batterier och få till bättre bilder till nästa gång vi ses.



Men hur tänker dom?

Jag menar, vem sitter och skrattar läppen av sig just nu?
Det står riv här! Men vem fan kan riva där när allt är totalt fastlimmat och det enda som händer är att det rivs av en liten flisa.

 

Den som konstruerade detta måste ju leva i all oändlighet pga allt skrattande.
Och vadå "lätt att öppna, drag i flikarna"? Har dom provat själva eller har dom George The Butler som gör allt åt dom?
Förmodligen sitter puckona och läser en bra bok, riktigt kulturell sak som gör ögonen totalt krut-torr av tristhet och torr humor, om den ens existerar.
När dom så blir sugna på lite kaffe, så ropar dom helt enkelt på George The Butler.
Han fixar öppnandet och svär ve och förbannelse över sin chef varje gång han måste öppna ett paket och läsa texten "lätt att öppna".


Jag tror jag ska uppfinna nåt otroligt irriterande som 80% av befolkningen i rika länder måste använda sig av, och som inte fungerar utan ordentligt krånglande.
Sen ska jag anställa en butler och sitta och skratta mig hes åt eländet och dårarna.





Blir så full i skratt

Skadeglädjen är stor i mig.
Men det blir så när man har människor som är onaturligt onda i sin närhet.

Pappas sk "flickväns" hund, en collie brukar svassa omkring i ateljén hos oss på dagarna.
Varje människa som vi känner på nåt sätt, sen gammalt eller som vi umgås med ibland säger samma sak om den hunden.
"Hon ser opålitlig ut"
"Jag gillar inte den hunden, vet inte vart jag har henne"

Samma kommentarer från folk som är hos oss en stund och ser henne.
Men konstigt nog är det hon som inte behöver stå instängd när det kommer folk, nää hon är så snäll och söt sååå.
Våran hund som är snäll, han blir instängd.

Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv, jag gillar inte den hunden och tydligen gör ingen annan det heller som träffar henne en stund. Jag säger inte ens nåt om henne, folk bara helt omedvetet lite tankfullt säger det rakt ut.

Min gogris gillar de flesta, utom dom som är hundrädda, men det är naturligt, man kan inte låta bli att älska mitt lilla troll.


Tänder ett ljus

För min morfar idag, det är hans namnsdag.
Kurt
Den bästa morfar man kan tänka sig, han dog 1991.

Saknar dig fortfarande! ♥



Det blir inga fler inlägg om inte

Blogg-eländet går till sig.

Vilket den just gjorde!!!
VAd sjutton fick den att fippla bort redigerarprylen sådär?

JAG HITTADE FELET!!!
Weeeeeeee!!!!

En liten blå rad där man kan ändra utseendet på inläggsrutan tydligen.

Phuuu!
Vilken lättnad♥

Idag har jag verkligen haft ljusa stunder.
 Två Liljeholmens har strålat, dagen har varit bra, jag är nöjd med mig själv.

JAG HATAR DOCK MIN JÄDRA MENSVÄRK!

Jag återkommer när min mage och kropp slutar bråka.
Fixar lite med hemsidan igen imorgon tror jag.

C YA!!!



Men vad sjutton händer med bloggen?

Vart är min menyrad? Hur ska jag kunna lägga in en bild eller smiley? Jag vill kunna centrera texten, det går inte längre. Hur får jag fet stil? Gaaaaaaaahhhhh!!!!!!!!!! Vad är det som händer??? Är det nytt utseende eller är det nåt fel? Så här vill jag definitivt inte ha det. No way! Fixa tillbaka det gamla genast!!!

Bihålor

Mina bihålor bråkar, jag måste ringa VC. Hörde att det finns slemlösande tabletter man kan ta istället för att spola, har jag tur hinner jag fixa sådana innan eländet smackar igen alldeles. Det ska inte bli kul att gå på jobbet imorgon, pappa har varit glättig och glad hela helgen, ända tills ikväll. Jag ringde för att fråga om jag kunde ta köttet som blev över, och han var korthuggen och vrång i tonen. Det är så man gruvar sig för morgondagen, kommer han skrika över att vi tog de tre bitarna, skulle vi ha lämnat en liten snutt kvar eller var det ok att ta köttet? Han som sagt puss med ett leende i tonen, muttrade nåt och sen ett hejdå som inte lät lovande. Är det så att generalen han bor med blev sur eller dämpad för att helgen är över och hon inte får ha han brevid sig dygnet runt? Hon släpper ju inte taget om honom när helgen kommer, han får väl knappt gå på toa ifred.Så när hon vet att när Måndagen kommer då blir hon ensam hela dagen och eftermiddagen, om hon inte bosätter sig på firman. Jag vet inte jag, hur sjutton ska jag få honom att förstå, han svänger i humöret. Kallar mig för mensapa om jag är lite grinig över nåt i fem minuter, men han då? Vi får väl se hur dagen utvecklar sig, minsta lilla han skriker åt mig eller fräser, då tar jag hunden och går hem. Suck!

Elak vedervärdig och dryg

Igår var ingen rolig dag, min pappa flippade ur och gapade att jag satt bara och glodde på internet hela dagarna, jag gjorde tydligen inte nåt vettigt alls i jobbväg enligt honom.
Sen när jag redan ligger ner ringer han och börjar ifrågasätta saker han inte har med att göra.
Jag får inte gå tidigt från jobbet, jag får inte handla på arbetstid, promenera vid fyra halv fem är ok ibland.
Själv åker han gärna omkring med sin fghdöfngälfg.
Han sitter alltid med internet uppe när det inte är kunder där, fotar och sen glor han på internet, jag gör beställningar som tar flera timmar ibland.
När man gör sånt blir man trött i huvudet, ibland kan det var skönt med en paus, vädra hjärnan och ögonen.
Jag sitter ju inte och läser 20 sidiga uppsattser i fler timmar isträck direkt.

När han fick reda på att jag skulle åka och träna hunden efter promenaden tyckte han att var det nödvändigt? Jag gnällde ju över att jag kom hem så sent på kvällarna.
Jag får inte göra saker som inte är jobbrelaterade på dagtid, och nu får jag inte göra saker efter jobbet, jag ska enbart gå hem och sätta mig i soffan och rulla tummarna.
Jag trodde faktiskt att jag var myndig!

Sen frågade han om jag inte kunde ta promenaden så att jag gick hem direkt mitt i den och de andra skulle gå hem efter att ha släppt av mig under vägen.
Jag protesterade över ide´n eftersom jag vägrar släpa väska med kanske mat eller annat tungt i hela promenade på ca 4-5 km.
Då ifrågasätter han varför jag har en jädr väska att släpa på, men har han med det att göra?
Han frågar om Min kompis har det och jag svarar att ja det har hon. Hon har alltid den med sig när hon ska nånstans.
Bara för att hans fligjdfähdäh inte har nåt liv eller gör annat än hasar efter han som ett plåster som inte betalar själv på affären när hon vill ha nåt. DÅ är det väl jävligt lätt att inte ha handväska, hade jag en slav som gjorde allt man ber om skulle jag heller aldrig bära nåt själv eller göra nåt överhuvudtaget.

Men nu är inte jag sån, jag sitter inte på ändan och håvar in pengar utan att göra nåt för att förtjäna dom, jag ställer upp helger och kvällar utan att få nåt för det.
Det enda jag får nu är SKIT SKIT OCH SKIT!

Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Jag fattar inte vad jag gör för fel?
Men så har det varit hela mitt liv, inget jag gör duger, hur jag än har gjort finns det alltid nåt att klaga på.

Han har hållt sig lugn nu ett tag, inget gapande eller sura miner, förrän igår, då brann det ordentligt.
Och idag har han varit spydig i sina kommentarer, jag vill bara slå på han en sån fet smäll att han landar i nästa vecka och kanske fattar att han sårar mig djupt.

Det är inte ofta jag gråter, men  igår trodde jag ögonen skulle börja blöda av alla tårar.
Hundarna mådde dåligt när jag tappade kontrollen och satte igång att storgråta på slutet av promenaden, Kiera kräktes, Gabbi gick och hukade sig och Repro blev stressad både över den gråten och den som varade i två timmar oavbrutet när jag kom hem.
Idag är min stackars hund lös i magen.

Tack så jävla mycket pappa för att alla mår dåligt pga av dig!!!





Galen dag!!!

Hela dagen har varit upp och ned.
Slutklämmen på jobbet var att mamma sålde bilen på fem röda, dom var så ivrig att köpa den att dom hivade ur grejerna ur skuffen och stressade ihjäl mig.
Hallååå, brukar inte bilar vara ute ett par veckor på blocket innan nån hör av sig, ialla fall om det är en som måste ombesiktas.
Hysteri med papper och folk som ringde och var tossig efter Olga, fattar ingenting! *ruskar på huvudet*

Var så upp i hejsan att promenaden blev skitknäpp, men hunden betedde sig duktigt, släppte blicken och slutade morra omedelbart när jag fångade hans uppmärksamhet från hundarna vid sidan av stigen.

Han fick en kaka i morse av tjejen på bageriet, och det pajjade hans mage totalt.
Nu har jag fått svart på vitt att minsta lilla mat/kaka/ätbart som inte hör till hundvärlden gör honom lös i magen.
Stackarn, men jag tror det gick över rätt snabbt.

Huuuuva, jag insåg att vi får nog inte till nån bil förrän på lördag, så nu blir det till att lifta hem efter jobbet, tror nog att Camilla ställer upp.
*gillar verkligen henne*
*men säg inget, hon kan bli högfärdig*

Nu ska jag uppdatera hemsidan lite, sen blir det sova, för nu har jag huvudvärk. *blääää*

Joo, nån som vill ha ett par begagnade bihålor?
Dom bortskänkes gratis, jag kan även gå så långt att jag betalar frakt för dom. :D



Jagskainteserysare

Jag ska inte se rysare
Jag ska inte se rysare
Jag ska inte se rysare

Om jag upprepar det tillräckligt många gånger kanske jag lär mig att låta bli.
Jag är så förbaskat mörkrädd, och vad gör jag?
Jag ser på rysare!

The Fog går på 3:an, och jag mitt dumma nöt tittade naturligtvis på den.
Ja inte sista halvtimmen då, den tar jag i dagsljus.
Men det jag har sett. trots att jag inte tyckte den var särskilt bra skrämmer mig.
Jag är skitfånig, jag borde inte bli rädd, men det bara sitter i ändå.

Jag såg originalet när jag var liten, och det tog nog 15 år innan jag vågade mig ut på kvällen om det var dimma.
Är fortfarande lite skeptiskt till att gå ut i dimma, vid 32 års ålder.
Nu lär det dröja 15 år till innan jag släpper det här.

Puckopuckopucko!!!!!!!

Jaja, nattlampan lyser i vardagsrummet. Hunden har varit ute, med en matte som bara ville springa in igen.
Jag kan svära på att det satt nån på stenarna ute på ödetomten där hunden kvällskissar.
Det såg precis ut som om nån satt lite bakåt lutad på en av stenarna vid slänten.
Jag vet ju att det ligger en massa stora stenar huller om buller där, men när snöfläckarna ligger utspridd spelar dom ögat ett spratt.
Jag småsprang de få stegen mot porten och vågade inte vända ryggen åt dörren när den gick igen bakom mig.
Hysteriskt!

Om jag ändå kunde lära mig, jag ska inte se rysare!!!



Uppätet och utskitet äppelskrutt

Det är jag just nu!
Jag har feber och är risig, mår som ett uppätet och utskitet äppelskrutt helt enkelt.

Jag har feber ungefär vart 3:e år, väldigt sällan.
Men nu har jag känt det som om jag har en förkylning i kroppen som inte vill bryta ut, går omkring och mår lite risigt ibland.
Är helt slut, har tagit två feberdämpare, men det känns nästan inget bättre.
Ska sova tidigt i kväll, det blir en kopp hett te med honung och en stooor skvätt tequila i.
Svettas ut eländet under natten i pyjamas, det är melodin det.

Glömde ta fram vinterkängorna så jag fick promenera i tenniskor, det var liite kallt, snön ligger ju kvar på backen ju.
Det brukar första snön nästan aldrig göra, den smälter ju omedelbart jämt.

*avslutar bloggen och hasar bort till fotöljen och godispåsen*




Och där

dök vinterns första snö upp!!!

Det snöar, vet inte om jag ska le eller sucka.
Nu är det kört, vintern är här, kylan och halkan står för dörren.

Tror jag suckar högt, för jag ser inte något bra med eländet, kallt och jävligt!
Hatar att frysa!
Hatar att halka omkring!
Hatar att pulsa omkring i djupsnö!
Hatar att hata!

För min del skulle det inte få vara kallare än 23+ på vintern.
Jag vill ha sommar eller varmt året om, över 20+ varje dag.

Suck! Snöelände...



Knasiga varelser

Höll ju på att glömma.
Mamma och jag åkte till en verkstad nere vid vattnet mittemot fabriken i går.
Det var svinigt kallt!!!
Och mitt i kylan strålar solen ett svagt sken och försöker värma oss.
Då ser jag detta!



Det tog en stund mitt i allt fotandet, närbilder och muttranden innan jag såg detta.
Och skrek och studsade omkring, rysandes i hela kroppen halvgrinandes för jag ville ha bilder men inte vågade sticka ner handen och fota.



Största och läskigaste spindeln på länge!!!
Den tassade omkring och kände sig fram, medans nyckelpigan fintade den och kom undan.
Jag frös häcken av mig och skulle med största nöje gå i ide, men dessa stollar myste i solen dom som om det vore sommar.

Jag hatar att frysa, totalt avskyr det av hela min kropp, hjärta och själ.
Det gör mig så förbannad, jag blir stel, musklerna protesterar och det känns som om jag aldrig mer kommer bli varm någonsin.
Jag bor på helt fel breddgrad, det är klart konstaterat!
Jag trivs bättre i värme och luftfuktighet.
Till och med Greklands torra värme funkar, men det måste vara jämt.

Kunde jag så skulle jag omedelbart fly detta kalla land och bosätta mig på Hawaii eller i Thailand, någonstans där det är varmt året om.
Min lilla kropp klarar inte kylan, och jag HATAR kläder, jag kan ju för sjutton inte röra mig med fem lager kläder på kroppen.

Nä bojkotta vintern och kylan!
Sommar med riktig värme året om, det är min önskan om jag fick tag på en lampa med en ande i.

*går i ide och kommer fram i Maj igen*

Ses då!



Halvgammal tant!

Det kallade min kompis oss för idag, det var det värsta jag hört på länge.

Vi var ute i Birsta med hennes gudson och han är en skön kis, knatade omkring med oss "halvgamla tanter" som hon så fint kallade oss. *skakar på huvudet*
Sen gick vi en promenad, och precis som Camilla sa jag att när jag kommer hem ska jag städa, diska eller plocka undan sommarkläderna som svämmar över i sovrummet.
Tror ni det blev nåt av det?
Svarade ni NEJ, svarade ni rätt!

Urk snart är det Måndag igen, jag HATAR Måndagar.
Trött som ett troll och vill bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova hela dagen.

Igår var vi i Klingsta igen, det är nästan som hemma nu.
Jag tänkte mig inte ens för utan kliver bara in och säger åt Jawa som skäller ut oss att det är "bara vi".
Stackars husse i familjen fattade ingenting, matte visste att vi var på väg medans husse inte blev upplyst om att det var öppet hus där igår.
Jag känner mig så hemma där, trivs så otroligt bra med dessa underbara människor.
Jag gör mig hemmastad i deras kök och tar det jag behöver i skåp och lådor.
Vi trivs nog allihopa där, både jag mamma och hunden, för han låter som en mistlur varje gång vi åker mot det hållet.
Och vem skulle inte det, man har världens härligaste natur och trevligt sällskap.



Fredag igen!!!

Och hur tragiskt är det inte att man är så trött att tårarna rinner av allt gäspande.
Klockan är 23:32 och jag är alldeles borta av trötthet.
Jag är äntligen ledig och går och lägger mig samtidigt som småbarnen ungefär.

Bihålor bortskänkes!
Bråkiga och täppta, bortskänkes till första bästa som vill ha dom.
Jag kan till och med tänka mig att betala för att bli av med dom.
Huvudvärken får ni med på köpet, för den vill jag inte heller ha!

Dax att gå ut med jycken, snortrollet, lillfisen, godisråttan, osv.

Godnatt gott folk!




El-killarnas mardröm

Min dag började med att jag gosade med vovven i sängen, plötsligt ringer det på dörren, kl är då 7:20.
El-killarna som vill in och härja.
Jag kastar mig ur sängen, sliter åt mig morgonrocken och jagar efter hunden som springer mot dörren och småmorrar. 19

Kommer fram till ytterdörren och hivar på hunden ett halsband, slänger upp dörren, och min mes-snälla hund tokvrålar och skäller ut tre killar, som tar tre snabba steg bakåt.
Jag fnissar och försöker få tyst på hunden hålla ihop morgonrocken och samtidigt försöka tala om att jag behöver fem minuter.

Skenar in med hunden i sovrummet och platsar honom i sängen, rusar tillbaka med morgonrocken fladdrandes och håret på trekvart till grabbarna. Säger att ge mig fem minuter så är vi färdiga. Ena killen säger att det är lugnt och hivar snabbt igen dörren.

Rusar omkring och slänger på mig lite kläder stoppar det mesta av dom i en kasse eftersom jag ska duscha hos pappa, som bor i huset brevid jobbet.
Ca 7 minuter senare slänger jag upp dörren med hund och kasse och kärringsnurra och står öga mot öga med tre storögda killar.
Hunden knatar ut i trappen och ser ut som det regnar, ignorerar dom totalt, jag pladdrar en massa och skickar sen in dom i lgheten.
Dom trodde nog att jag bytt ut hunden på nåt sätt, för dom kikade in och sen tittade dom på hunden som ser ut som "ska vi gå nån gång eller?"

Trodde inte min hund kunde vråla så, han har aldrig gjort det förr när det ringer på dörren. Men de andra gångerna var matte avslappnad och påklädd när det ringde på.

Helg igen, bye bye, vart fan tog den vägen?

Helgen är över, det går för fort!!!

Jag hinner ju knappt blunda så är helgen över.
Och inte vet jag, men man ska hinna med så mycket på två dar att man glömmer bort att andas nästan ibland .
Jag och mamma har bråkat med hennes bil och sen bråkade jag lite med pappa som är superstressad nu för tiden på helgerna. Varför, jo för han mår inte bra, han bor med en general som ska bestämma allt och om han inte gör som hon vill så blir det ett jäkla surande.
Men men, har man satt sig i situationen kan man ta sig ur den också om man verkligen vill. Men som med alla karlar så är det ju så att dom erkänner inte när dom har fel eller att det inte är bra, bara för att inte verka misslyckade.

Skiter i honom och hans psykopat till "flickvän". Sen har jag och min mamma och min morbror fikat hemma hos mormor för första gången på mååååånga år.

Idag har vi handlat lite nya fiskar, och köpt en snigelätande fisk till mammas akvarium som är överbefolkat med sniglar.
Sett ett urtidsdjur i ett akvarium på Arken, jag lovar, det var ett skitunderligt djur som krälade omkring bland växterna.
Nån slags ödla från urtiden. *ryser*
Sen fick en av mammas fiskar, en riktig bråkstake som jagar de andra och mobbas, gå till de sälla jaktmarkerna.
Det blev äntligen ett lugn i akvariet och de andra fiskarna vågade sig fram och började leka igen.

Det har äntligen slutat regna hoppas jag, det stormade så grejerna flög längs vägarna här på morgonen, innan dess har det varit översvämmningar överallt. Vatten i dojjorna när man ska gå med hunden, det var nästan så man ville ha plastpåsar på fötterna för att slippa det iskalla vattnet runt tårna.

Nä nu vill hunden ha uppmärksamhet, dax att busa med trollet lite.



Stressad till tusen

Jag är så uppe i stress att jag håller på att trilla ihop.

Just nu håller jag på att lyfta av all stress, det känns som alla rycker i mig från alla håll och kanter.
Har så mycket att göra, press från jobbet och mamma som behöver stöd, akvariet krånglar med sniglar och hon håller på att gå upp i limningen av det. *fnissar*
Hunden har problem med rinnande öga och luktar skurk från analsäckarna, han hade magsjuka i två omgångar förra veckan. Nu är han bra, jag hade magsjuka i samma veva som hunden.

Nu ringde kompisen och sa att hennes hund har magsjuka och det var min hunds fel.
Jag var tvungen att kolla med andra som umgåtts med min hund både före och efter om dom var sjuka. Men det var lugnt, så jag vet inte vad jag ska säga. Det är så tråkigt när hundarna blir sjuka, man blir så hjälplös, kraken mår dåligt och man kan inte prata med den.

Jag kommer snart trilla ner om jag inte lugnar ner mig och slutar stressa upp mig, jag kan inte göra mer än att ta en sak i sänder.
Jag skulle ju inte ta på mig andras problem hade jag lovat. Men det är lätt att säga, sen när det krånglar för nån då sitter jag där och är bollplank och blir indragen och stressar upp mig för att hinna reda upp allt. *suck*

Dax att gå i tvättstugan, sen fixa middag åt hunden och sist kommer jag.
Hungrig som ett troll och trött som en gnu, vad blir det?



Hösten är här, suck!

Jaha, så var den över, sommaren, så kort och kall.
Eller är det bara jag som fryser nu för tiden? Jag tycker sommaren har tappat sin värme och strålande sol.
När jag var liten var det få tillfällen då det regnade och var mulet, nu är det tvärt om.
Värmen och solen tittar fram nån dag här och var, och emellan fryser jag häcken av mig.

Så hösten tågar in med sina färger och löv som singlar till marken och snart är allting dött och grått, otroligt tråkigt och fult. Visst det är vackert i några sekunder, men sen då?

Jag kan bara inte gilla hösten och vintern, det går inte, jag fryser och lider alldeles för mycket.
Mörker dygnet runt, kallt, halt och en evig väntan på värmen och sommaren.

Nu får jag nöja mig med att se grönska och blommor på bild, vad ska hunden göra när han mår illa och behöver gräs då? Dax att köpa kattgräs kanske, ställa en låda på golvet med gräs som jag får odla själv.

Nä hösten är inget för mig, jag är konstig jag vet, men jag är duktig på det.

Jag får väl drömma om blommor och värme, och titta på dom här antar jag.




Radiokändis!!! :s

Jag , mamma och hunden kommer och går längs vägen mot motions-spåret och pratar som vanligt.
Mitt på en parkering står en kvinna med en knasig ryggsäck med antenner och grejer som sticker upp, jag tänker jisses vilka grejer man behöver för att kolla om folk betalar för sin tv.

Samtidigt ser jag mamma skena förbi mig med benen på ryggen, jag gapar och funderar vad fanken hon springer som en tok för.

Då inser jag vad det är för nåt, människan med ryggsäcken har en mikrofon och hon skenar mot mig och skriker "stanna, det är direktsändning".
Jag försöker springa förbi, men hon ger sig inte.

Mamma som står en bit bort får mördande blickar från sin dotter som hon så snällt lämnade i klorna på en galen reporter.

Reportern blir överlycklig då hon får mig att stanna, samtidigt håller hennes första offer på att smita.
Så, där står jag och ser hysterisk ut.
Reportern frågar vad vi heter och offer nr 1 en äldre kvinna med stavar svarar snällt, min tur och jag svarar, sen frågar hon vad hunden heter.

Jeeeezeees tänker jag, svarar och precis när hon drar tillbaka mikrofonen så skäller hunden ett stort skall.
Reportern hoppar till och jag vill bara sjunka genom marken, men hon tyckte det var roligt att han svarade själv liksom. När hon sen ska fråga mig nåt säger hon " och här är Annelie", när hon sträcker fram mikrofonen säger jag tydligt och lite menande "Anne-Marie heter jag" sen svarade jag på frågan. Tänkte sen för mig själv PUCKO!!!
Där står vi och svarar på lite frågor om motion och vad man får ut av att motionera med stavar och hundar, men hon drog åt sig mikrofonen så snabbt varje gång man skulle svara att man inte han utveckla svaret utan det blev bara en kort mening eller ett par ord.

Sen frågar jag vad sjutton det var för kanal, P4 svarar hon då, och jag frågar igen, om det verkligen var direktsändning? Jaadå det var det, men man kunde lyssna på internet på det om man ville.

Gaaaahhhh, mamma ska ha spö, hon flinade bara och kallade sig för "gatusmart" som använde ögonen och därefter la benen på ryggen och kom undan.


Men vi skrattade gott åt det efteråt.






Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0